Av olika anledningar har jag tagit en paus i löpningen. Tre veckor som känns som ett helt liv. Jag minns hur jag för inte särskilt länge sedan brukade titta på andra löpare och tänka: "Nejmen se där! En så'n som jag." Nu tittar jag, får aningen ont i hjärtat och blundar. Tänker: "Jag önskar jag vore som de."
Alla år av idog löpning är som bortblåsta. Jag är en annan nu. En som kommer med dåliga ursäkter. Ligger för mycket i soffan. Äter för mycket. Tänker att jag ska börja ett nytt liv på måndag. Nästa måndag. Nä, alltså, den efter påsk.
Ja, ni förstår.
Jag är förlorad.
4 comments:
Jag börjar alltid ett nytt liv på måndagar, och har på tok för ont i benen för att springa nuförtiden. Jag får nog börja på måndag helt enkelt.
:) Nya liv är bäst. Så många nya chanser...och möjligheter.
Jag ska börja mitt nya liv imorgon. Om 55 minuter. Då jäklar...! ;-) Kram!
Ebba: Go go! Hur gick det?
Post a Comment