Foto: Paula Marttila (i bild: coola Beata Wickbom)Igår var jag med om något alldeles, alldeles underbart. Geek Girl Meetup. 50 engagerade och ambitiösa teknik- och webbtjejer från hela Sverige som träffades och föreläste för varandra. Jag höll två föredrag. På Babuser finns skakiga mobilklipp från min föreläsning om Bonnier R&D (jag lyckades inte riktigt få tekniken att fungera så slideshowen fick köras i skrivläge med stödorden synliga - pinsamt!), en efterföljande diskussion samt föreläsningen om MIT Media Lab. Det är alltid lika lustigt att se sig själv föreläsa. Har inte tänkt på det tidigare men jag säger "ehmm" ganska mycket när jag talar inför publik. Och så hänger mina händer som två döda fiskar. Men just det visste jag redan.
Nåja.
Dagen var välbehövd. En vitaminkick som jag kommer att leva på länge - förhoppningsvis. Jag har nämligen varit lite nere på sistone. Har känt mig oinspirerad, dum och obetydlig. Duger liksom inte till något. Bland alla fantastiska nördtjejer hittade jag dock tillbaka till mitt gamla glada jag. Jag kände mig förstådd och betydelsefull. Dessutom inspirerades jag av att se att tjejer kan precis lika mycket och bra som män. Det visade vi en gång för alla. Inga blyga, urskuldande tjejer här inte. Det presenterades, ställdes frågor, diskuterades, skrattades, peppades, bloggades, twittrades och Bambusrades hejdlöst. Tjejer kan också teknik och webb, så det så. Tjejer kan också ta för sig, så det så.
Det verkar däremot som att vi måste bli bättre på att samla in pengar. 12 män - Geek Girl Fanboys med Mr Morris Packer i spetsen - fick gå samman för att möjliggöra eventets efterfest. 500 kronor per karl så var den libanesiska buffén och champagnen säkrad, lyder ryktet. Snällt, väldigt snällt, men ändå lite typiskt.
Helt oberoende blir vi aldrig.
