Om idoler

Ur en annan H-bok:

Om idoler

Jag har två idoler. Den ena vet jag inte namnet på. Den andra är Björn Afzelius. Jag tycker att han är bra bara för att han sjunger så kärleksfulla sånger som jag värkligen förstår. Det är mammas idol också. Den bästa sång jag tycker att han sjungit är: "Allting kan gå i tuv men mitt hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän så är du kanske det." Han sjöng på rödafjädern galan.

Jag har alltid trott att jag var ett väldigt brådmoget barn. Nu vet jag med säkerhet att det faktiskt var så.

Lilla du

Jag håller på att rensa i mitt liv. 19 flyttlådor eller så, fyllda till bredden med dagböcker, almanackor, skolböcker, böcker, luktsuddisar och annat krimskrams. När jag tittar på allt som jag har samlat på mig (och valt att spara) under åren börjar jag misstänka att jag är smått världsfrånvänd. En tossig kattkvinna utan katter. Varför skulle jag annars spara Aftonbladets årskrönika från 1993?

I alla fall. Jag hittar en del intressant också. Mina gamla skrivböcker från lågstadiet, till exempel. Om det är OK med er tänkte jag under de kommande dagarna dela med mig av det mest tänkvärda jag hittar?

Först ut: min H-bok (minns inte riktigt vad H:et står för) från årskurs 1:

Om hur pojkar ska vara

Jag tycker att inte killarna ska vara dumma och stödiga. Jag tycker också att pojkarna ska vara smala långa och starka. Jag vill att dom ska vara snälla. Snälla slåss inte. En snäll kille kan man leka med och det tycker jag är bra. Långa smala och starka killar är snygga. Jag skulle också kunna leka med som som är tjocka och små men inte med dom som är dumma.

Så mycket enklare allt var när man var barn.