I morse fick jag och Tom inte sittplatser bredvid varandra i tunnelbanan. Istället satt vi på helt olika sidor av gången, vilket ledde till att Tom såg något jag inte såg. Det är jag som sitter där med en mörkturkos, stickad mössa och läser. Bredvid mig sitter en man med en hel hink full med keso i famnen. Tur för honom att jag tack vare Metro förblev lyckligt ovetande om den där hinken.Det är nämligen så att jag älskar keso. Keso är min räddare i nöden när jag bestämmer mig för att "go GI". Ibland äter jag keso till frukost, lunch och middag. Och till efterrätt.
Som ni förstår hade den hinken inte blivit särskilt långvarig.
Fotot skickade Tom från sin iPhone med texten: "Du har aldrig varit så nära, så mycket keso!"
Helt rätt.
