Om idoler

Ur en annan H-bok:

Om idoler

Jag har två idoler. Den ena vet jag inte namnet på. Den andra är Björn Afzelius. Jag tycker att han är bra bara för att han sjunger så kärleksfulla sånger som jag värkligen förstår. Det är mammas idol också. Den bästa sång jag tycker att han sjungit är: "Allting kan gå i tuv men mitt hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän så är du kanske det." Han sjöng på rödafjädern galan.

Jag har alltid trott att jag var ett väldigt brådmoget barn. Nu vet jag med säkerhet att det faktiskt var så.

Lilla du

Jag håller på att rensa i mitt liv. 19 flyttlådor eller så, fyllda till bredden med dagböcker, almanackor, skolböcker, böcker, luktsuddisar och annat krimskrams. När jag tittar på allt som jag har samlat på mig (och valt att spara) under åren börjar jag misstänka att jag är smått världsfrånvänd. En tossig kattkvinna utan katter. Varför skulle jag annars spara Aftonbladets årskrönika från 1993?

I alla fall. Jag hittar en del intressant också. Mina gamla skrivböcker från lågstadiet, till exempel. Om det är OK med er tänkte jag under de kommande dagarna dela med mig av det mest tänkvärda jag hittar?

Först ut: min H-bok (minns inte riktigt vad H:et står för) från årskurs 1:

Om hur pojkar ska vara

Jag tycker att inte killarna ska vara dumma och stödiga. Jag tycker också att pojkarna ska vara smala långa och starka. Jag vill att dom ska vara snälla. Snälla slåss inte. En snäll kille kan man leka med och det tycker jag är bra. Långa smala och starka killar är snygga. Jag skulle också kunna leka med som som är tjocka och små men inte med dom som är dumma.

Så mycket enklare allt var när man var barn.

Ur led är tiden

Jag läste någonstans att det inte finns något vackrare än nuet. Känns smått frustrerande om det är sant för jag har aldrig fått erfara det. Jag lever nämligen aldrig i nuet.

Ibland befinner jag mig 400 år bakåt i tiden. (Kund Sigismund. Vacker och ståtlig på sin häst.) Ibland reser jag tre månader fram i tiden. (Ska jag laga leverpastej till jul igen? Den blev ju inte så lyckad sist...) Men aldrig, aldrig är jag här och nu.

Jag försöker ibland. Försöker vara mindful som det ju heter nuförtiden. Men jag är för rastlös. Rusar vidare, och när nästa sekund är här har jag redan varit där.

För länge sedan.

Copy cover

Images: The Short Review och DN.

Jeffrey Eugenides antologi My Mistress's Sparrow is Dead är en av mina favoritböcker just nu. Den är så fin. (Både inuti och utanpå, även om detta inlägg handlar mest om utsidan). Har för mig att jag har skrivit om den förut. Jag borde ha förstått att ett sådan fint bokomslag har en föregångare. Hittade den i dagens DN: originalutgåvan av Evelyn Waughs roman Brideshead Revisited - the sacred and profane memories of Captain Charlies Ryder.

Lika som bär.

Vill ni för övrigt se andra fina bokomslag kan ni hitta många här.

Fru Plommon

Image: architect

Jag vill ha mitt eget har jag kommit på. Plommonstop alltså.

Så schysst.

Hon dansade en sommar

Här står jag och min älskade och dansar. Helt spontant. I ett fönster i Villahermosa. Vi har roligt han och jag.

Och så älskar vi varandra. Sådär fantastiskt mycket.

Det hänger ihop.

Nystart

Jo, det är så att jag tänkte börja skriva igen. I den här bloggen alltså. Fingrarna kliar så. Huvudet likaså. Så många ord och tankar som vill ut. Väntar på att få födas och förkroppsligas.

Jag har så stora planer, hörrni. Är i en fas då jag förälskar mig i mina egna ord. Kan man kanske kalla mig en ordnarcissist? Jag speglar mig i orden och slås av min egen skönhet. Kan inte få nog.

Och det kan inte ni heller.