Saturday, October 20, 2007

Tjejer och killar, ni glömmer väl inte?

Mycket har jag pratat om i denna blogg, men politik har jag nog lyckats undvika helt och hållet. Tills nu. Jag tar det på svenska eftersom det jag nu ska säga är så viktigt och ligger mig så fasligt nära om hjärtat att jag inte kan göra något annat.

Det här blogginlägget ska inte handla om min besvikelse på all de som väljer att rösta på det parti som lovar att ge dem mest pengar i plånboken. Den ska inte heller handla om de som är obildade och trångsynta nog att skylla Sveriges problem på landets nya medborgare. Det här inlägget ska, hör och häpna, handla om den så känsliga kvinnosaksfrågan.

Det smärtar att se att vi idag lever i en värld där kvinnor skäms för att bli förknippade med just kvinno- och jämställdhetsfrågan - eller feminismen som vi ju också brukar kallar den.

A: "Jag, feminist? Usch, nej verkligen inte!"
B: "Men du är för jämlikhet mellan män och kvinnor?"
A: "Ja, det är jag absolut. Det är ju en helt annan sak. Men någon sådan där rabiat lesbisk rödstrumpa är jag definitivt inte. Det vill jag att du ska veta."

För mig går inte detta resonemang ihop. Antingen så är man för "kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen", och ja, då är man ju feminist, eller så är man emot den. Kanske kan man också vara något däremellan, men det är inte det som det här inlägget handlar om. Det här inlägget handlar om att den morderna kvinnan verkar vara så upptagen med att njuta av sina (nyvunna) samhälleliga privilegier att hon helt har lyckats glömma bort hur hon en gång i tiden fick tillgång till dem.

Den moderna kvinnan verkar tro att kvinnor alltid har haft det lika bra som nu; kvinnor har alltid kunnat läsa på universitet, arbeta med management, fika med väninnorna på stan och gå en spontan barrunda efter jobbet. Alla de kvinnor som en gång offrade sitt anseende, och i vissa fall sina liv, för att få samma rättigheter som männen är sedan länge bortglömda. Lillian Lenton, Emily Davison, Alexandra Kollontay, Ada Nilsson, Elisabeth Tamm, Siri Derkert; betyder dessa namn någonting för dig? Om inte, så kan jag berätta att det är bland annat dem du har att tacka för att du som kvinna har rätt att rösta. Det är också bland annat tack vare dem som du som gift kvinna har rätt till din egna pengar och till att betala din egen skatt.

Kanhända finner jag samtidigt glädje i att allt det som tidigare kvinnogenerationer har gjort för oss är bortglömt. Ja, för kanske är det ett tecken på att vi idag lever i ett nästintill jämställt samhälle där jämställdhetsfrågor är redundanta? Kanske. Men ändå inte.

Det enda jag kan tänka på i denna stund är att om vi fortsätter så här kommer vi rätt som det är, utan att vi märker det, att vara tillbaka i allt elände igen.

3 comments:

Carolin said...

Nej vi borde verkligen inte glömma bort det bara för att det är bättre nu. Rättigheter kan inte tas för givna, för som du säger har de inet alltid funnits där, de är inte självklara.
men jag tror att många inte vill förknippas med ordet feminist för att det fått en lite dålig klang, som förknippas med just rabiata lesbiska, vänstervridna manshatande tjejer med konstiga frisyrer. Jag är för kvinnors rättigheter och jämställdhet, men jag tycker inte att "alla män är djur" som den där galna kvinnan sa i en intervju förut... det är nog sådana feminister som folk är rädda att bli förknippade med... tyvärr har kanske ordet feminist fått en lite fel/snäv innebörd hos gemene man...

Linda said...

Eller kanske "män är talibaner", som en annan känd kvinna kläckt ur sig? Det är klart att de skrämmer bort folk då, vem vill förknippa sig med såna märkliga uttalanden?

smatidigt får man ju bestämma sig var man står också. Vill man ha jämställdhet, ja då är man feminist, för det är kvinnorna som ligger i underläge just nu. Sen kanske det ändras i framtiden, det vet man ju inte.

Pauspling said...

Ja, rabiata "feminister" (las: manshatare) ar ungefar like avettiga som andra fundamentalister, men inte ska man val lata dem forstora hela meningen med feminism? Sno ordet helt och hallet?

Linda, jag gillar din kommentar. Jag tycker egentligen ocksa att vi borde anvanda ett konsneutralt ord, som fokuserar mer pa just jamstalldhet, men samtid kan man inte forneka det du sager: just nu ar det kvinnorna som ligger i "underlage" och det genomsyrar vart samhalle mer an vad vi tror och forstar.