Wednesday, March 13, 2013

Om att klicka


Om ni visste hur många gånger jag känt mig dålig. Dålig på det jag gör. Dålig som person. Vimsig. Tramsig. Ofokuserad. Värdelös. Ja, ni fattar.

Det har inte alltid varit så. När jag var liten hade jag världens bästa självförtroende. Jag vilade i vissheten om att jag var speciell. Att jag kunde åstadkomma vad som helst. Och att jag en dag skulle bli något stort.

Sen kom verkligheten emellan. Jag upptäckte att jag tog för mycket plats. Jag var besvärlig. Högljudd. Till och med bråkig ibland. Så jag gick på eget initiativ på regelbundna besök hos skolans kurator för att försöka få klarhet i varför jag inte passade in. Och så kom jag på något sätt fram till att jag nog borde lugna ner mig lite. Rätta in min i leden. Vara mer som andra är. Så kommer det att ordna sig. Så jag blev snäll; i princip över natten. Och det fungerade. Men blev som en drog. Jag blev som besatt av tanken på att alltid vara omtyckt av andra. Ingen skulle få ha en anledning att tycka illa om mig. Det var nog där och då jag tappade bort mig själv. Tror jag.

Det har dessutom inte blivit bättre av att jag sedan jag börjat jobba hamnat i yrkesroller, organisationer och grupper som på ett eller annat sätt fått mig att tro ännu mindre på mig själv. Jag har helt enkelt haft sämre självförtroende när jag slutat än när jag först började. Vilket - needless to say - har känts oerhört frustrerande. Jag har - när allt känts som mörkast - i första hand anklagat mig själv. (Jag höll helt enkelt inte måttet. Borde kanske inte jobba alls. Nu är jag avslöjad som den patetiska bluff jag är.)

På senare tid - som en del i processen att hitta rätt här i livet - har jag dock börjat försöka tvinga mig själv att tänka om. För trots alla jobbrelaterade motgångar finns det fortfarande en liten, liten men ändå envis och förvånansvärt stolt röst som säger att jag är sjukt bra. Att om jag bara hittar rätt uppgifter och rätt sammanhang så kan jag göra underverk.

Just därför var det så oerhört skönt att i dagarna få läsa tidningen Resumés (förhållandevis) långa intervju med den duktiga och inspirerande copywritern Ulrika Good som bara något år efter att hon stod på toppen av sin karriär blev uppsagd. Jag fotograferade det jag tyckte var kärnan i intervjun:
Det var då jag insåg att huruvida man är "bra" eller "dålig" handlar om i vilken kontext man befinner sig. Får man jobba med tillsammans med människor som man klickar med kreativt, som man klickar med kreativt och som har förtroende för en kan man åstadkomma vad som helst.
Kanske, kanske vågar jag nu tänka tanken att allt inte är mitt "fel". Att allt inte hänger på mig. Att det även i detta fallet "takes two to tango" som man säger ibland om man är en vän av klichéer. Kanske, kanske vågar jag nu ta den där inre rösten på allvar istället för att avfärda den som vore den en ensam gammal kattkvinna med maniska vanföreställningar.

Kanske.

Wednesday, March 6, 2013

Om att känna sig själv

Efter allt plidderpladder om hur lite jag känner mig själv tänkte jag försöka mig på en liten övning. Inspirerad av en bloggare som verkar känna sig själv väldigt bra, niotillfem. Eller Sandra Beijer som hon ju egentligen heter. Hur svåra frågor Sandras läsare än ställer till henne, har hon ändå alltid ett svar. Oftast ett väldigt specifikt och intressant sådant. Sandra och jag är dock väldigt olika. Hon är en ung, livsnjutande copywriter som tills nyligen bodde i NYC. Hänger på festivaler, älskar nyvakna pojkar med rufsigt hår och dricker rödvin och röker i vackra lägenheter med ännu vackrare människor. Medan jag lagar slumpmässigt utvald måltid ur veckans Linas matkasse med två snoriga blöjbarn hängandes i klänningen. Men jag beundrar på något sätt Sandras sätt att bygga sitt eget personliga varumärke på. Det känns både genuint och otroligt genomtänkt på samma gång. Enhetligt. Visst är jag medveten om att det är en väl utvald del av ett liv men ändå. Jag tänker att det är en början. Att bestämma vem man vill vara i det offentliga. Vad man vågar stå för. So, here we go. Här kommer en lista i sann niotillfem-anda:

101 saker jag tycker om

1. Ljudet av musslor i kastrull.
2. Att somna till Kristoffer Triumfs röst i valfri Värvet-intervju.
3. Pappas marillenknödel med alldeles för mycket florsocker på.
4. Att träna så hårt att jag inte orkar gå efteråt.
5. Woody Allens NYC-filmer.
6. Oscar de la Renta-klänningar.
7. Narnia. Inte minst isdrottningens Turkish Delight.
8. Per Anders Fogelströms Min stad-serie om Stockholm.
9. Kung Sigismund (jag var kär i honom när jag var typ 6-7 år).
10. Saltlakrits.
11. Att sitta under infravärmen på Mellquists uteservering vid Bysistorget.
12. Dokumentärer om "vanliga" människor.
13. Ett riktigt varmt och långt bastubad i vedeldad bastu följt av en simtur i närmsta sjö.
14. Nick Drakes sånger.
15. Skogskyrkogården. Ett måste att gå in via huvudentrén.
16. Svartvinbärssylt.
17. Doften av nystött kardemumma.
18. Stockholms stadsmuseum.
19. Cirkusen i Bragehallen på Skansen.
20. Översminkade/överklädda ballroomdansare.
21. Transvestiter som inte lyckats dölja att de är män.
22. Zinfandel i enormt vinglas.
23. Chokladfondant, denna världens bästa och enklaste dessert. Ju rinnigare desto bättre, så klart.
24. Solange Knowles.
25. Levnadsöden och fina gamlingar som berättar dem.
26. This American Life.
27. Röda mattan-bilder på flådiga klänningar.
28. Kunglig flärd.
29. Hotellfrukost. Buffé är ett plus.
30. Nytvättade sängkläder. Minst 700 i trådtäthet.
31. Boken "Spill". Världens bästa snusk in disguise.
32. Go'kvällsmys (när det inte handlar om hundar).
33. Kändisskvaller.
34. Philip Seymore Hoffman.
35. Arja Saijonmaa.
36. New York. Särskilt community gardens, East Village, Lower East Side och det dolda.
37. Vurmas räksallad.
38. Drinkarna på nya Indian Garden på Västgötagatan.
39. Leif Andrée. Sveriges egna Philip Seymore Hoffman.
40. Kombinatorik. Så skönt att slippa decimaler.
41. Spårvägsmuseet.
42. Leka ung på Trådgår'n.
43. Secondhandklänningar med mycket glitter och enorma axelvaddar.
44. SVT Play och Ted Valentins fina hack BestofSVT.se.
45. Heleneborgsgatan i motljus.
46. Bakverkets stora frukost.
47. Nina Simone.
48. Lillbabsmuseet i Järvsö.
49. Hårmassage hos valfri frisör.
50. Solidaritet.
51. Svåra ekvationer.
52. Method Man. Enda rappen jag tål.
53. Enorma Excelark med smarta funktioner.
54. Doften av son som nyss ätit godis.
55. Fazers Fruktkusar.
56. Audrey Horne i Twin Peaks. Särskilt när hon dansar, ni vet.
57. Bröderna Ronge. Inte minst Stefans Instagram.
58. Parklekar. Särskilt den i Rålis.
59. Bageriet i Hornstulls tunnelbana.
60. Märta Tikkanen. Sans Henrik.
61. Maud Nycanders dokumentärer.
62. Långa röda naglar a'la Ingalill Mosander. Värda alla kärleksförklaringar.
63. Hellasgården.
64. Att köra bil jättesnabbt på tom motorväg, i mörker och med hög musik på.
65. Historien om när spöket Laban smygäter kockosbollar.
66. Eddie Izzard.
67. Sötpotatis. Så underskattad.
68. Helena Henschen, Margaret Atwood, Kerstin Ekman och Marianne Fredriksson.
69. Elin Ruuths diktsamling "Fara vill".
70. Soundcloud.
71. Instagram. Mitt nya Facebook.
72. Violgodis i liten ask.
73. Citronyoghurt.
74. Underbara kvinnor vid vatten. Boken alltså. Skriven av Monika Fagerholm.
75. Pork Buns.
76. Stekt inlagd strömming.
77. Den oändliga historien. Särskilt den gyllene ormen på bokpärmen, den uråldrige sköldpaddankejsarinnan och draken Falkor.
78. Neonfärger i lagom doser.
79. Matbloggen och -appen Green Kitchen Stories.
80. Att botanisera i utländska matbutiker.
81. Österhaninge kyrkas sneda kyrkotorn.
82. Lina Thomsgård. Detta kreativa PR-geni och feministiska föredöme.
83. diy.org
84. P3 Dokumentär. T ex avsnitten om Kongo-krisen, Lidingöligan och Diskoteksbranden.
85. Regissören Michel Gondry.
86. TV-programmet "Vem tror du att du är".
87. Hemgjord leverpastej.
88. Cecilia Blankens blogg och stil.
89. Färgglada skor.
90. Grapefrukt.
91. Museishoppar.
92. Axas kanel- och fruktmüsli. Good shit.
93. Seyhmus vegetariska restaurang.
94. Dokumentären Grey Gardens.
95. Lotta Lundgren.
96. Toca Boca.
97. Bandet Glass Candy
98. Att berätta sagor för mina storögda barn.
99. Att somna om efter frukost.
100. Vissa delar av Olof Palme.
101. Killar som kan dansa.

Nu vill jag att ni analyserar mig. Vem sjutton är jag?