Foto: Flickr
Mina futtiga 28 år till trots längtar jag ibland till den dag då jag kan unna mig att sitta på en bänk hela dagen. Mata duvor. Titta på människor som passerar. Prata med mina nyblivna bänkkamrater om hur det var förr. Bättre antagligen.
Jag sitter visserligen hela dagarna nu också, men inomhus. Hjärnan går på högvarv. Stress.
Det är trots allt skillnad på att sitta och att sitta.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment