Vi skrev som attan ska ni veta. 18 sidor av små korta texter. Tänk så lätt det går när man måste.
En av uppgifterna gick ut på att tänka på en person man älskar och sedan svara på följande frågor:
1. Vilken tid på dygnet skulle personen i fråga vara?
2. Möbel?
3. Årstid?
4. Färg?
5. Växtlighet?
6. Djur?
7. Historisk epok?
8. Vad är väldigt typiskt för denna person att säga?
Uppgiften gick sedan ut på att skriva en hyllningstext till personen man nyss tänkt på - utifrån de åtta orden. Fick mellanstadieslashbacks men det är förvånansvärt roligt att skriva när man är styrd på olika sätt. Åtta i princip slumpmässiga ord som längtar efter ett sammanhang.
Resultatet? En liten text till min älskade bror Peter:
Svårare än så behöver det kanske inte vara.5 på morgonen ringer du mig. Klarvaken.Jag lyfter försiktigt huvudet från kudden för att titta ut. Det är becksvart ute. Jag hör dig andas tungt; flåsa som en trött hund i andra änden.-Jag älskar dig, säger jag. Peter, jag älskar dig. I sommar ska du och jag åka bort. Vi ska resa till en plats som är så varm att bara palmer orkar växa där och folk fortfarande lever som på antikens tid.Det är tyst en lång stund. Djupa andetag. Sedan säger du plötsligt:-Pau, vad menar nu?-Inget ting, Peter. Inget ting.
3 comments:
Sluta Pau, du får mig bli blödig! Jag älskar det du skriver!
:) Tack! Det kommer mer...
Jag är också med i fanklubben!! You go girl!
Post a Comment