Foto: Sanna Nilsson
Nu när sommaren är i antågande drömmer jag mig tillbaka till 2007. Ett ganska slumpmässigt årtal. Fult och ojämnt. Men ändå så viktigt och fint. Det var då vi gifte oss, jag och Tom. Snart fyra år sedan. Många säger att dagen de gifte sig är en av de mest romantiska och bästa dagar i deras liv. Så var det inte för mig. Jag visste i förväg att jag inte skulle kunna njuta på beställning så jag valde att fokusera på att ordna en så bra tillställning som möjligt för gästerna. Med tanke på att många av våra vänner fortfarande pratar om bröllopet verkar det som att vi lyckades. Jag hade en fin dag och i princip allt gick som planerat men det var för mycket att stå i. Även för oss två. Kanske skulle jag ha delegerat mer tänker jag nu. Men det blev inte så.
Det har passerat många dagar - ofta helt vanliga vardagar - sedan dess som jag har upplevt som mer romantiska än bröllopsdagen. Just för att de varit helt otvungna och spontana. En långfrukost tillsammans på ett lokalt fik. En extra snooze för att hinna kramas lite mer. Ändå ser jag tillbaka på bröllopet med värme. Ändå kan jag inte låta bli att då och då öppna fotoalbumet och titta på alla foton. Alla fina vänner. Min familj. Tom.
Och så blir jag alldeles varm i hjärtat.
