Fyra dagar har gått sedan jag kom hem från underbara NYC och jag kämpar fortfarande. Kämpar mot den eviga tröttheten. Ligger hela tiden steget efter. Trött när jag ska upp. Pigg när jag borde sova. Jag känner mig ibland som en annan person. Retlig. Håglös. Elak. Ibland berusad.
Tänk vad lite sömnbrist kan göra.
Sitter och tänker på allt härligt vi gjorde där. I det stora äpplet. Den goda maten vi åt. Alla fina saker vi såg. Bäst av allt var nog The High Line, ändå. En gammal oanvänd, igenvuxen fraktjärnväg som byggts om till ett vackert, lagom vildvuxet promenadstråk med blommor, solstolar och en liten amfiteater med utsikt över en av avenyerna. Så tjusigt så det förslår. Tänk att något så vackert kan finnas bland allt det gråa, fula. Bara NYC kan komma undan med något sådant.
Åh, varför är Stockholm så tråkigt?
