En hyllning till Ann-Charlotte

Det här är en liten hyllning till en fantastisk människa som inte längre ville leva. En eldsjäl som inte orkade brinna och slocknade. Helt plötsligt. För bara några dagar sedan.

Jag kände Ann-Charlotte genom Lisa som jag var ledsagare åt i många år. Lisa dansade i Ann-Charlottes dansgrupp för unga, utvecklingsstörda vuxna - "På egna ben" - och jag följde med som stöd. Var med på ett hörn ibland. Jag beundrade Ann-Charlotte för hennes förmåga att verkligen se individerna i gruppen. Hon såg förbi deras handikapp. Såg deras personligheter. Deras talang. Möjliggjorde fantastiska dansföreställningar på Nalen, Fylkingen, och Kulturhuset.

Nu blir det kanske inga fler föreställningar. Ingen är ju som Ann-Charlotte.

Nej, det blir aldrig samma sak igen.

Godmorgon Clarion

Måste-ha-klänningen-frossa

Måste ha. Måste ha. Måste ha. Måste ha. Måste ha. Måste ha. Måste ha. Måste ha. Måste ha.

Uppdatering: Jag köpte den. Jag är galen som köpte den.

Uppdatering 2: Jag är definitivt galen. Jag lämnade tillbaka den.

Klädstreck a'la Lady och Lufsen ovanför Drottninggatan

Schulman does Ranelid

Hörni, har ni läst Alex Schulmans intervju med Björn Ranelid i Nöjesguiden? Om inte, läs den här. Fantastiskt underhållande. Till och med rolig på sina håll. Som när Björn säger saker som:

Jag har fått Augustpriset. Mitt språk har valts till det vackraste i Sverige. Jag får många hyllande recensioner, men jag är fortfarande bara lärjunge.

Eller:

Jag har varit berusad tre, fyra gånger i livet. Men också de gångerna har ranelidskan varit fullständigt intakt.

Åh, jag önskar att mitt språk vore lika egenartat och erkänt som Björns så att jag kunde referera till det som "modlitbska" (eller söderlundska nu när jag gift mig). Ibland får jag till det. Visserligen inte lika ofta som Kristina Lugn och Björn Ranelid. Men ibland.

Björns oneliners om kärlek är för övrigt praktexempel på ranelidska:

Kärleken väger ingenting, ändå är den mäktigare än allt annat på jorden.

Kärleken rör sig med ljusets hastighet, 30 000 mil i sekunden.

Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk.

Kärleken är världens första och största atombomb.

Kärleken sover alltid utomhus, men den har nycklar till alla lås.

Kärleken ligger nu i en farkost som rör sig mellan ditt öga och ditt hjärta i världens längsta och kortaste resa och däremellan behövs det inget visum och inget pass.

Bara så där.

Manlig vänskap på Kulturhuset

Victoria-förlovar-sig-lookalike-klänning hos Gina Tricot, Götgatan

Här kan ni se originalet (designad av Pär Engsheden) från februari i år. Det går snabbt i modevärlden numera.