Friday, March 13, 2009

Ljudet av brustna hjärtan

Via Aftonbladet hittar jag sajten dumpade.se - en sajt jag önskar hade funnits för fem år sedan då jag hastigt och plötsligt blev dumpad av min första stora kärlek, fransosen Fabien. Jag minns hur jag satt framför datorn hela dagarna trots att det var sommar och vackert ute. Jag satt och bevakade MSN; så fort någon loggade in (oavsett vem det var) hoppade jag på personen i fråga och berättade vad som hade hänt. Ältade, grät. Ältade mer. Hur frukstansvärt ont det gjorde. Hur orättvist det var. Att jag aldrig, aldrig skulle komma över honom. Att jag fortfarande hoppades på att han skulle ångra sitt beslut. Hur kunde han dumpa någon som jag som är så bra? Vi var ju menade för varandra, han och jag.

Men ingen förstod. Inte lika bra som jag själv.

Ingen enskild person orkade heller lyssna på allt jämmer så jag förstod tidigt att jag var tvungen att fördela min klagan mellan så många personer som möjligt. Nära vän eller total främling spelade ingen roll. Jag var tvungen att prata. Sorgen ville ut. Det kändes som att jag skulle gå sönder annars. Dö.

Det var hjärtesorg det. Det tog mig flera år att komma över ett fyra månader långt förhållande.
Ändå är det bortglömt idag. Nu när jag är lyckligt gift och DINK. När dumpade vänner nu vänder sig till mig kan jag trösta men ändå inte riktigt förstå. För jag är inte där längre. Jag har gått vidare. Jag är lyckligt kär nu. Jag är en de som går till Museum of Broken Relationships och är nostalgisk.

Hjärtesorg kan sätta djupa spår men de allra starkaste känslorna tynar bort med tiden. Bara de som befinner sig i precis samma fas i sorgeprocessen förstår på riktigt.

Det är därför dumpade.se är så bra.

3 comments:

Ludmilla said...

Vilken otroligt bra idé! Det är ju precis det man behöver: älta! För att sedan kunna gå vidare.

Pauspling said...

Visst är det! :)

Anonymous said...

Jo, bra idé. Men nu börjar det dyka upp reklambanners på dumpade.se t ex för dejtingsajter (!) Känns lite dåligt att sko sig på andras olycka, känner jag...