Tvärtom

Säg, är det inte lustigt att jag när jag var som allra argast på dig lät dig komma till mig i min dröm. Istället för att våldsamt och ohämmat ondgöra mig över din aldrig sinande bitterhet, låter jag dig sakligt, punkt för punkt, redogöra för varför du ogillar mig. Jag lyssnar, nickar och medger att "Ja, det ligger nog något i det du säger" eller "Jag kan förstå att du känner så".

När jag tänker på det nu känns det som att detta, min dröm, faktiskt kan vara det mest osjälviska jag någonsin gjort.