Allt roligt finns på Youtube

Coola Beata berätta häromdagen en alldeles utomordentligt gullig och fascinerande anekdot för mig. Beatas väninnas son, som är ungefär 4-5 år gammal, kom hem en dag och berättade för sin mamma att han ville se på Youtube när han och en kompis "hoppar så roligt på studsmattan" (eller något snarlikt). Väninnan/mamman förstod inte alls. Youtube? Vad menade sonen? Sen insåg hon plötsligt att i sonens värld var det fullkomligt logiskt att allt roligt han varit med om under dagen automatiskt fanns på Youtube bland alla andra knasigt roliga videoklipp. 

Jag älskar hur barn tänker. 

Barn är genier.

Jag vill vara ett barn igen.

Kärt barn har många namn

Foto: Flickr

Inga barn på gång ännu. Om ens någonsin. Men namn har vi. Flera stycken till och med: Vim, Ivo, Vera, Frank och Stella. Jag har dessutom föreslagit Lev, Eli (ja, väldigt "Låt den rätta komma in" men om några år är det glömt) och Margot (uttalas "Margå") men Tom låtsas inte höra.

Att det ska vara så svårt.

Om barn och tåg

Det suger och kliar i äggstokarna. Barn. Jag längtar. Men väljer att vänta. Inte nu. Inte dags ännu. Och så förfäras jag över att jag för varje år som går tycker mig bli mindre lämpad som förälder. Ska det inte enligt naturens alla lagar vara tvärtom?

Jag nöjer mig tillsvidare med att tänka på andras barn. På deras föräldrar. Jag blir besviken och tycker till. Tyst för mig själv. Kanske överskrider jag en gräns? Antagligen.

-"Du är har inga barn; alltså ska du hålla dig undan. Du vet inte vad du pratar om, Paulina. Du fattar ingenting."

Men låt mig om så för en liten stund hålla fast vid mina vanföreställningar. Mina naiva tankar. Låt mig tycka till. Jag lovar att hålla tyst sen.

Barn förtjänar så mycket mer, tycker jag. Barn förtjänar bland annat att få svar på alla sina frågor. Nyfikenhet är det vackraste som finns. Jag blir så glad över dessa små liv som ännu inte har givit upp. Som är hoppfulla och vetgiriga och gränslösa. Lika ledsen blir jag över att se föräldrar som inte ens försöker. Uppmuntra. Förklara. Ett exempel:

Ett barn på x2000 mellan Malmö och Stockholm när tåget lutar:

Barnet: -"Mamma, vad gör tåget?"
Mamman: -"Åker."

Åker? Åker?! Är det allt? Jag blir så ledsen.

När jag får barn så ska jag svara så mycket mer än så. Jag ska berätta att tåget lutar för att kunna svänga smidigare och på så vis hålla högre hastighet i kurvan. Jag ska berätta att man har installerat speciella gummikuddar för att skydda hjulen eftersom det sliter mycket att åka och svänga så fort. Sedan ska jag titta mitt barn i ögonen och säga:

-"Vad mer vill du veta, älskade kärleksbarn?"

Mamma kan googla.

Små brokiga

Bild: tilldig.se

Jag har nog sagt det förut och jag säger det igen. Barnböcker är ta mej tusan det bästa som finns. Varför kan inte vuxenböcker vara lika fina och roliga?

Cecilia föder

Kladdig skärm, jag vet. Men det är innehållet som räknas. Vaknade i morse och såg att det stod "Cecilia föder" på min mobilskärm. Blev förvånad eftersom jag hade hunnit glömma att jag faktiskt lagt in händelsen i min kalender. Notera hur betämd påminnelsen är; det står inte "Läkarna har uppskattat att det är idag Cecilia ska föda men det kan lika gärna ske först om två veckor", utan det står "Cecilia föder". Inte tidigare. Inte senare. Utan nu. Punkt slut.

Fem timmar senare fick jag ett SMS från Cecilia: "Nu är han här".

Tänk, är inte teknikens värld fantastisk när den fungerar. Så underbart rätt det kan bli ibland.

Hello Kitty

Foto: SVT

Jag vet inte hur Kitty Jutbring lyckats arbeta sig upp från förvirrad brud i Big Brother till etablerad barn-och ungdomsprogramledare på SR och SVT men jag unnar henne all lycka och framgång. Tror jag.

Så vacker, så udda, så oväntad, så häftig.

Jag avundas.

#6: Ika's skeleton dance

Click here to see the video.

#8: Kartonghuset - If this didn't mess you up, then what did?

You can see more of Kartonghuset here.

#9: Jesus Camp Rachel

#10: Joelbitar

#80: Ulla-Bella Rap

#81: Pippi Pelikan intro

#90: Kids on LSD - stackars barn 2

Det goda livet

Det här med foton på gulliga barn i arrangerade scener är inte riktigt min grej men nu gör jag ett undantag. Ser ni hur flickan till höger otåligt väntar på sin tur? Har hon tillfälligt lånat ut sin älskade till flickan till vänster eller är de tillsammans alla tre? Kommer flickan till höger att få en puss till slut eller väntar hon förgäves? Eller är det bara av platonisk omtanke som flickan håller i pojken, för att han inte ska fastna i korv- och köttbullsspetten eller helt enkelt för att han inte ska trilla av pallen de står på för att nå upp till vuxen nivå?

Hursomhelst kan vi nog konstatera att för vissa är livet nästan för bra ibland.

Foto: Frida Berglund och Ulrika Göransson