Showing posts with label film. Show all posts
Showing posts with label film. Show all posts

Friday, September 18, 2009

Tom, Chanel och jag


Paulina och Tom återkommer trötta hem efter en kväll på premiärvisning av Coco - livet före Chanel. Paulina hittar en liten flaska Chanel no 5 i sin goodiebag:

Paulina: Åh, så söt! I natt ska jag sova endast iförd Chanel no 5.

Tom: Jag med.

Monday, February 2, 2009

Mitt i bajset börjar livet

Såg precis färdigt dokumentären Maggie vaknar på balkongen som alldeles nyligen vann en Guldbagge för bästa dokumentär. Lämnade tillbaka filmen en dag för sent. Men det gör inget. Den var väl värd tio kronor extra. Filmens huvudperson har nämligen lärt mig en del nytt om livet.

Maggie, en invandrad masaj från Kenyas slätter, lever i sin lägenhet på 15:e våningen i Malmö i en misär som man som välutbildad medelklassvensk inte ens visste finns. Än mindre vill veta av. Smuts. Förnedring. Elände. Fylla. Misshandel. Svartklubbar. Kåta män som kladdar. Allt skildrat av Maggie själv med hjälp av en videokamera som hon sällan släpper taget om. Och mitt i allt detta elände, all fulhet och vulgaritet finns ändå skönhet; det finns det på något sätt alltid. En död fågel på en bädd av vårblommor. Maggies välvårdade naglar. Matchande hatt och skor. Nyårsraketer som lyser upp natthimlen. Doften av en övergiven men älskad son.

När Maggie så hittar två fågelägg mitt i duvbajset på balkongen och konstaterar att "mitt i bajset börjar livet" kan jag inte annat än konstatera att jag just bevittnat något stort. Maggie är poet. Masajernas egen Bruno K Öijer, rent utav.

Jag vill ha mer av Maggie.

Monday, February 11, 2008

Detta förbaskade Public Service

Image: videokoll.se

Efter två år tillsammans, varav sex månader som gifta, har Tom och jag precis passerat en milstolpe i vårt förhållande. Vi har nu nått det stadium där det är fritt fram för båda parter att öppet och stolt förkasta den andres film och TV-val. Medan jag retar Tom för att han tittar på "typisk amerikansk (alternativt: manlig) smörja", beskriver han mina favoritprogram på SVT som "dumma intervjuer med dumma människor" eller "program om människor som ingen annan än du bryr sig om". Jag tycker så klart att mina påhopp är berättigade medan hans kritik helt saknar grund. Därför ska jag nu ta tillfället i akt och försvara mitt älskade Public Service. SVT och jag har haft så många fina stunder tillsammans genom åren. Och det blir bara bättre. Mötet, Babel, Kobra, Musikbyrån, Velvet, Mia och Klara, Stjärnorna på slottet (vilken utsökt programidé), SVT Dokumentär (du missade väl inte "Nunnan"?), Kärlek, Skild!, Agenda. Snygga produktioner men ändå härligt och ärligt naket. Det är människan, den riktiga människan, som står i centrum. Som sig bör, om ni frågar mig.

Tittar du inte på SVT, ge det en chans. Så länge du inte är typen som föredrar just typisk amerikansk smörja kommer du inte att ångra dig.