3D-reklam

Elias och Johannes in action, liksom

Villa Källhagen

Hej från Nästan-vid-Långholmen

Bäbis vill väl alla ha?

Det fullkomligt regnar bäbisar runtomkring mig. Pojkar, flickor. Söta, tjocka, gnälliga, glada, sociala, hungriga, ledsna, trötta. Jag känner hur min kropp längtar. Livmodern gör ett litet skutt varje gång jag håller i ett barn. Känner doften av nyfödd.

Samtidigt tvekar jag. Jag ser mina vänner sugas in i en värld som inte lämnar rum för något annat än just barnet. Äta, bajsa, sova, äta, bajsa, sova. Bajsa lite mer. Sen sova. Samma sak varje dag. Jag ser föräldrar som sedan länge slutat röra vid varandra. I vissa fall slutat prata med varandra. Allt sker via barnet. Allt.

Jag vet ärligt talat inte om jag vill ha det så. Jag och Tom har det ju så fint. Jag älskar våra långa, lata söndagmornar tillsammans. Bara han och jag. Jag älskar våra snabba småbökiga morgonduschar. Tillsammans. Jag älskar att vi så ofta vi kan pussar på varandra. Tar i varandra.

Och jag är rädd för att något ska komma emellan allt det som jag tycker så mycket om.

Samtidigt är det ju som Tom säger "inget alternativ att inte skaffa barn". Inte för oss i all fall. Så vad gör man? Hur blir man en mamma som fortfarande pussar sin man och envisas med att duscha med honom varje morgon?

Jag vill fortsätta ha det så här för alltid.

Höglinje

Foto: Tom Söderlund

Fyra dagar har gått sedan jag kom hem från underbara NYC och jag kämpar fortfarande. Kämpar mot den eviga tröttheten. Ligger hela tiden steget efter. Trött när jag ska upp. Pigg när jag borde sova. Jag känner mig ibland som en annan person. Retlig. Håglös. Elak. Ibland berusad.

Tänk vad lite sömnbrist kan göra.

Sitter och tänker på allt härligt vi gjorde där. I det stora äpplet. Den goda maten vi åt. Alla fina saker vi såg. Bäst av allt var nog The High Line, ändå. En gammal oanvänd, igenvuxen fraktjärnväg som byggts om till ett vackert, lagom vildvuxet promenadstråk med blommor, solstolar och en liten amfiteater med utsikt över en av avenyerna. Så tjusigt så det förslår. Tänk att något så vackert kan finnas bland allt det gråa, fula. Bara NYC kan komma undan med något sådant.

Åh, varför är Stockholm så tråkigt?

Färdigskolad

Förberedelse. Känns som Vårruset.

Vandrar ensam genom ett arla Cambridge. I svart kappa, hatt och nya gröna pumps. Känner mig fin och förväntansfull. Lite speciell. Harry Potter-speciell. Kanske till och med Ivanhoe-speciell.

Jag anländer till den enorma idrotthallen nästan först av alla. Tittar på fållorna som förberetts speciellt för dagen. Nummer 21. Det är min fålla. Där ska jag stå och vänta.

Dricker lite juice. Äter några muffins. Ströpratar med folk.

Snart är det dags. Om ett par timmar kommer denna hall att vara full med nyutexaminerade studenter som jag.

I dessa dystra tider börjar våra nya liv.

Tur att det bara kan bli bättre.

Bästa glassen i Boston

Har glömt berätta för er att jag befinner mig på en resa i landet i väst. Staterna, vill säga. Fotot ni ser här ovan är taget i Bostons tvillingstad, Cambridge, där universiteten MIT och Harvard ligger. Toscanini's ("Tosci's") är ett av mina absoluta favorithak. Helt enkelt därför att de gör stans bästa glass. Äkta, hemgjord glass med smaker som Guinness, Saffron, och Dark Chocolate. Bara för att nämna några.

Jum.

En kvinna och tusen ilskor

Ibland vaknar jag upp och är så förbaskat arg. Arg på allt och alla. Idag är en sådan dag.

Idag är jag arg på följande (ta det inte personligt - det är mig det är fel på):

• Föräldrar som ger sina barn tråkiga bibliska namn (av rädsla för att barnen ska bli mobbade - sic!)
• Tråkiga kontorsråttor som bara klär sig i grått eller beige och vars hängande mungipor avslöjar att de sällan (ja, kanske aldrig) tillåter sig att njuta av livet
• Tonårstjejer som inte förstår hur de har fått det så bra som de har det och stolt förklarar att de "hatar feminister"
• Galna storstadscyklister som tar detta med cykling på alltför stort allvar 
• Fullbokade hårsalonger i Åhus. Vem ska nu fixa mitt hår till S och E:s bröllop i juli?
• Solbrända axlar som värker så fort jag rör på mig

Idag är det synd om mig. Väldigt, väldigt synd om mig.