Att göra slut med feminismen

Annika Marklund har visserligen en känd mamma men klarar sig alldeles utmärkt på egna ben. Häromdagen skrev Fredrik Virtanen på Twitter: "Annika Marklund, hon är bra på att skriva" och jag kan inte annat än att hålla med. I sin senaste krönika i Aftonbladet berör hon ett ämne som jag brinner mycket för och skrev om i min blogg för ett par år sedan: feminismens vara eller icke vara. Annika skriver dessutom hundra gånger bättre än jag. Spot on, faktiskt. Så att man förstår. Se bara:

En efter en gjorde de tidigare så ivriga feministerna avbön. De trodde inte längre på ”-ismer”, hette det. Jag är en av dem som blev kvar. Mina åsikter har inte förändrats, inte heller feminismens betydelse. Den strävar fortfarande efter ett samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vi är inte där än. För mig var det aldrig en trend, en debatt som kom och försvann. För mig är det en vardag. En nödvändighet. Det är här jag känner mig villrådig. Ska feminismen återerövras som ord, som begrepp? I så fall hur? Vad skulle annars alternativet vara?

Jag blir lika ledsen varje gång kvinnor (för det är trots allt oftast det) undviker den egentliga, underliggande problematiken genom att fokusera på och, i många fall, förkasta begreppet - "feminism". Skit samma vad vi kallar det, säger jag. Feminism. Jämlikhetssträvan. Demokrati. [Ingenting]. Det är inte det som är problemet. Problemet är, precis som Annika skriver, att vi ännu inte lever i ett samhälle där män och kvinnor har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, och på många områden sker ingen förbättring. Män får fortfarande mer betalt än kvinnor för samma arbete och de svenska kvinnorna lyser med sin frånvaro i styrelser. Dessutom är "typiskt" kvinnliga yrken fortfarande lågstatusyrken. Vi har en lång väg att gå och jag vet ärligt talat inte hur det kommer att gå. Jag märker att kvinnorna i min egen generation snabbt vant sig vid den relativt bra ställning de har i det svenska samhället och blundar för (om de någonsin haft vetskap om) hur det var en gång i tiden.

Jag minns att det för några år sedan anordnades en tillställning där människor med normal syn fick gå med ögonbindel för att få inblick i hur det är att vara blind. Kan vi inte införa en liknande tillställning - kanske rent utav en hel dag - i vilken vi går tillbaka 100 år i jämställdhetens historia så att moderna kvinnor för en stund får känna på hur det var att vara kvinna på den tiden?

Sambeskattning. Avsaknad av rösträtt. Hemmafru. Korsett. Familjelönsprincipen.

Vackra ord.