Ur led är tiden

Jag läste någonstans att det inte finns något vackrare än nuet. Känns smått frustrerande om det är sant för jag har aldrig fått erfara det. Jag lever nämligen aldrig i nuet.

Ibland befinner jag mig 400 år bakåt i tiden. (Kund Sigismund. Vacker och ståtlig på sin häst.) Ibland reser jag tre månader fram i tiden. (Ska jag laga leverpastej till jul igen? Den blev ju inte så lyckad sist...) Men aldrig, aldrig är jag här och nu.

Jag försöker ibland. Försöker vara mindful som det ju heter nuförtiden. Men jag är för rastlös. Rusar vidare, och när nästa sekund är här har jag redan varit där.

För länge sedan.

Copy cover

Images: The Short Review och DN.

Jeffrey Eugenides antologi My Mistress's Sparrow is Dead är en av mina favoritböcker just nu. Den är så fin. (Både inuti och utanpå, även om detta inlägg handlar mest om utsidan). Har för mig att jag har skrivit om den förut. Jag borde ha förstått att ett sådan fint bokomslag har en föregångare. Hittade den i dagens DN: originalutgåvan av Evelyn Waughs roman Brideshead Revisited - the sacred and profane memories of Captain Charlies Ryder.

Lika som bär.

Vill ni för övrigt se andra fina bokomslag kan ni hitta många här.

Fru Plommon

Image: architect

Jag vill ha mitt eget har jag kommit på. Plommonstop alltså.

Så schysst.

Hon dansade en sommar

Här står jag och min älskade och dansar. Helt spontant. I ett fönster i Villahermosa. Vi har roligt han och jag.

Och så älskar vi varandra. Sådär fantastiskt mycket.

Det hänger ihop.

Nystart

Jo, det är så att jag tänkte börja skriva igen. I den här bloggen alltså. Fingrarna kliar så. Huvudet likaså. Så många ord och tankar som vill ut. Väntar på att få födas och förkroppsligas.

Jag har så stora planer, hörrni. Är i en fas då jag förälskar mig i mina egna ord. Kan man kanske kalla mig en ordnarcissist? Jag speglar mig i orden och slås av min egen skönhet. Kan inte få nog.

Och det kan inte ni heller.

Det är skorna jag minns

Foto: Acne Jeans

Så, vi såg Robyn igår. Vi och några hundra till på mysiga The Paradise Lounge. Trevligt med små, intima konserter, men just den här konserten var tyäarr inte mer än en snabbt avklarad, opersonlig skivreleasespelning. Att Robyn dessutom sjöng samma låt två gånger (Be Mine) är nästan oförlåtligt. Har aldrig varit med om något liknande.

Det jag minns allra tydligast från konserten är skorna. Robyn hade nämligen de nya "it"-dojorna från Acne Jeans på sig. Fast svarta. De är fina, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sjukvård över dem.

Benförlängare liksom.

Password, password, password

Just so you know, Tom and I have so much fun together. We make normal, everyday, sometimes even tragic things hilarious.

Here's one example. A couple of days ago, we realized that we have a complete nutzo living underneath us; a guy who keeps repeating the same word over and over again. We are not sure, but we think the word is "password". So, basically, we think this guy at some point probably failed to log into a website and kept trying over and over again, for months and months, until he went completely, yeah you get it, nutz and has been repeating the word password ever since.

Quite annoying, really.

So, last night Tom asked me to follow him down to the laundry room, which happens to be next to the password guy's apartment. Tom also asked me to undress. He had a plan, you see. A very smart one. He imagined that seeing me naked would cause the password guy to swallow his own tongue, and that, if anything, would most likely keep him quiet.

Aren't we a lovely couple, say? And isn't Tom a smart guy? Needless to say, I didn't follow Tom downstairs. And needless to say, as far as we know, the password guy is still mumbling his mantra downstairs.

I did, however, take my clothes off. In front of Tom. He swallowed his tongue as soon as he saw me desnuda.

It has been kind of hard to discern what he is saying ever since.

I am not sure, but I think he is trying to say "password".