Jag brukar skicka små hälsningar till mig själv ibland. Hälsningar till mig själv i framtiden. Jag tänker till exempel på när jag om två veckor kommer att sitta i ett Finnairplan på väg hem till Stockholm igen. Jag tänker: 'När du sitter där i planet, tänk då på att du för två veckor sedan tänkte på just denna stund. Nu är du här. Tänk vad tiden går.'
Kanske låter det banalt men det häftiga är att det fungerar varje gång. Det kan gälla en timme, en dag, en månad, ett år - det fungerar ändå. Just där och då, hur förvirrad jag än är för tillfället, trillar den där lilla, oskyldiga hälsningen ner i mitt medvetande och på något konstigt sätt knyts framtid, nutid och framtid ihop. Kanske upphör de till och med att existera ett tag.
Nu tänker jag: 'Paulina, när du om om drygt tre veckor står vid gästhem Lugn & Ro och får frågan 'Tager DU, Lisa Paulina Modlitba, denne Tom Fredrik Söderlund till din äkte make att älska honom i nöd och lust tills döden skiljer er åt?', tänk då på när du satt där på jobbet, uttråkad och omotiverad och baddade finnar med Alsollösning och bet av alla naglar som inte redan var avbitna. Tänk då på att allt, precis allt var värt det.'
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment