Sam-arg-bete

Tom och jag bråkar sällan. Nästan aldrig. Inte på riktigt i alla fall. Jag biter ihop eller blir apatisk och Tom blir bara arg på svenska: 'Nu förstår jag inte vad du gör, Paulina. Jag blir nästan förargad', säger han och försöker se ilsken ut. Men han är bara gullig. Söt. Aldrig några tallrikar eller stolar som flyger. Aldrig svordomar eller slag. Men ändå passionerat försoningssex och tur är väl det.

Ibland stöter vi dock på objekt eller miljöer med dålig karma - så fort vi rör vid det ryker vi ihop. Så var det med turistbyrån i Cres, och nu festprogrammet till bröllopet. Plötsligt kan vi inte samarbeta längre. Inte ens prata om det. Det är ett glödhett ämne som vi nu har lärt oss att undvika helt.

Litet papper välter allt för ofta stora lass.