Vad jag gör nu? Jagar Magnus Carlsson bara.
Showing posts with label wedding. Show all posts
Showing posts with label wedding. Show all posts
Tuesday, September 13, 2011
Wednesday, August 31, 2011
Nu är de här
Thursday, April 17, 2008
Alternativ kärlek
Monday, March 10, 2008
Det bjuds till fest
Saturday, February 16, 2008
Marrying Oscar

Image: Style Down the Aisle
If I ever get the chance to re-marry my adorable husband, I would most likely make him pay for this dress.
Tuesday, November 20, 2007
Tisdagstema: Omgjord
Today's Tuesday theme: Omgjord (changed, altered). A picture of me being augmented before my summer wedding last August.
Monday, September 17, 2007
People, join the love train
I can't help thinking about my wedding. I miss it. I want to do it all again. At least one more time. Just the way it was. Can I?
I suppose not.
So, now my plan is to experience it through your weddings. Get married people! Soon. I want to participate. I want to see your aunt cry of happiness. I want to eat your cake. I want to make out in your bushes. I want to laugh at your dad's funny speech. I want to admire your awesome wedding rings. I want to compare my present with other peoples' presents. I want to arrange your bachelorette party.
I want to do it all.
Now.
I suppose not.
So, now my plan is to experience it through your weddings. Get married people! Soon. I want to participate. I want to see your aunt cry of happiness. I want to eat your cake. I want to make out in your bushes. I want to laugh at your dad's funny speech. I want to admire your awesome wedding rings. I want to compare my present with other peoples' presents. I want to arrange your bachelorette party.
I want to do it all.
Now.
Friday, August 17, 2007
Fri efterkonstruktion av en kärleksförklaring.
Tom.
Som du redan vet vid det här laget är jag en människa som vill förstå hur världen fungerar. Jag funderar mycket på saker och kärleken är inget undantag. Jag har länge försökt att förstå vad det är som kan få två människor att plötsligt tycka att ingenting annat spelar någon roll och bara man får vara tillsammans så är allting bra. Jag har också försökt förstå vad det är som får människor att vilja vara tillsammans även efter 5, 10, 15, 50 år tilsammans. Jag frågade min vänner som har mer erfarenhet av kärlek än jag och de svarade alla: 'Paulina, kärlek som håller är en annan slags kärlek. Det är en självklar och lugn kärlek. Du kommer att förstå när det händer dig.' Men jag ville inte riktigt lyssna på dem. Jag väntade envist på den omvälvande, starkt passionerade kärleken; den som vänder upp-och-ner på tillvaron och förändrar allting för alltid. Men när jag träffade dig, Tom, förstod jag plötsligt vad mina vänner menade. Allt kändes plötsligt så självklart och du bekräftade allt som jag var och ville vara. Livet föll på plats. Om någon skulle fråga mig hur det kändes skulle jag beskriva det som två människor som efter att ha vandrat på varsin stig möts vid ett vägskäl och utan att säga ett ord tar varandra i handen och fortsätter vandringen tillsammans.
Men jag har också förstått att kärleken, hur självklar den än känns, är något man aktivt måste arbeta på. Kärleken är något man skapar tillsammans. Det är ett beslut man fattar. Därför vill jag här lova dig, Tom, att jag ska arbeta aktivt för att vår kärlek ska överleva. Jag lovar också att jag ska älska dig så länge jag vaknar på morgonen, tittar på dig och känner att det är dig jag vill leva med. Jag skulle vilja att du lovar mig detsamma.
Jag älskar dig, Tom.
Som du redan vet vid det här laget är jag en människa som vill förstå hur världen fungerar. Jag funderar mycket på saker och kärleken är inget undantag. Jag har länge försökt att förstå vad det är som kan få två människor att plötsligt tycka att ingenting annat spelar någon roll och bara man får vara tillsammans så är allting bra. Jag har också försökt förstå vad det är som får människor att vilja vara tillsammans även efter 5, 10, 15, 50 år tilsammans. Jag frågade min vänner som har mer erfarenhet av kärlek än jag och de svarade alla: 'Paulina, kärlek som håller är en annan slags kärlek. Det är en självklar och lugn kärlek. Du kommer att förstå när det händer dig.' Men jag ville inte riktigt lyssna på dem. Jag väntade envist på den omvälvande, starkt passionerade kärleken; den som vänder upp-och-ner på tillvaron och förändrar allting för alltid. Men när jag träffade dig, Tom, förstod jag plötsligt vad mina vänner menade. Allt kändes plötsligt så självklart och du bekräftade allt som jag var och ville vara. Livet föll på plats. Om någon skulle fråga mig hur det kändes skulle jag beskriva det som två människor som efter att ha vandrat på varsin stig möts vid ett vägskäl och utan att säga ett ord tar varandra i handen och fortsätter vandringen tillsammans.
Men jag har också förstått att kärleken, hur självklar den än känns, är något man aktivt måste arbeta på. Kärleken är något man skapar tillsammans. Det är ett beslut man fattar. Därför vill jag här lova dig, Tom, att jag ska arbeta aktivt för att vår kärlek ska överleva. Jag lovar också att jag ska älska dig så länge jag vaknar på morgonen, tittar på dig och känner att det är dig jag vill leva med. Jag skulle vilja att du lovar mig detsamma.
Jag älskar dig, Tom.
Tuesday, August 7, 2007
Thursday, August 2, 2007
Men jag då
Det finns stunder då jag hatar mig själv. Som när jag sitter uppe klockan ett på natten och surar för att min fästman har sugit plastkuk och sover i sina nyinköpta strip-stringkalsonger á la gammal pensionärsblöja. Jag kallar mig själv för faghag - böghagga - men är egentligen homofob deluxe. Alla homofiler i Tantolunden bävar.
Jag hatar mig själv för att jag är så barnsligt avundsjuk. Jag projicerar min avundsjuka på alla andra och intalar mig själv att jag hatar dem när det i själva verket är mig själv jag hatar.
Stackars rika lilla flicka.
Stackars jag som precis har snott världens alla I-landsproblem och stoppat dem i munnen - alla på samma gång. Det smakar bittert men ändå ack så gott.
Jag hatar mig själv för att jag är så barnsligt avundsjuk. Jag projicerar min avundsjuka på alla andra och intalar mig själv att jag hatar dem när det i själva verket är mig själv jag hatar.
Stackars rika lilla flicka.
Stackars jag som precis har snott världens alla I-landsproblem och stoppat dem i munnen - alla på samma gång. Det smakar bittert men ändå ack så gott.
Tuesday, July 24, 2007
Sam-arg-bete
Tom och jag bråkar sällan. Nästan aldrig. Inte på riktigt i alla fall. Jag biter ihop eller blir apatisk och Tom blir bara arg på svenska: 'Nu förstår jag inte vad du gör, Paulina. Jag blir nästan förargad', säger han och försöker se ilsken ut. Men han är bara gullig. Söt. Aldrig några tallrikar eller stolar som flyger. Aldrig svordomar eller slag. Men ändå passionerat försoningssex och tur är väl det.
Ibland stöter vi dock på objekt eller miljöer med dålig karma - så fort vi rör vid det ryker vi ihop. Så var det med turistbyrån i Cres, och nu festprogrammet till bröllopet. Plötsligt kan vi inte samarbeta längre. Inte ens prata om det. Det är ett glödhett ämne som vi nu har lärt oss att undvika helt.
Litet papper välter allt för ofta stora lass.
Ibland stöter vi dock på objekt eller miljöer med dålig karma - så fort vi rör vid det ryker vi ihop. Så var det med turistbyrån i Cres, och nu festprogrammet till bröllopet. Plötsligt kan vi inte samarbeta längre. Inte ens prata om det. Det är ett glödhett ämne som vi nu har lärt oss att undvika helt.
Litet papper välter allt för ofta stora lass.
Friday, July 6, 2007
Great balls of fire
Och så ligger jag tydligen i hårdträning inför bröllopet. Min kompis Louise har skrivit ett personligt träningsprogram åt mig, så nu kommer jag inte undan. Tur att man jobbar på ett designkontor där folk tycker att det är coolt att ha stora färgglada bollar lite varstans i lokalerna. Konstigt nog är jag den enda som verkar nyttja dem.
Thursday, July 5, 2007
Thursday, June 28, 2007
Nu är det slut
Jag har gjort slut med Bröllopstorget (BT) nu. För gott. För allitd. Ingen mer bröllopshets med gränslöst smaklösa brides-to-be runtom i landet. Nu är det jag och Tom och våra gränslösa to-do-listor som gäller. Det känns otroligt skönt. Befriande. Jag står på alldeles egna bröllops-ben och jag kan göra som jag vill!
Trots det kan jag inte låta bli att också känna mig lite ful. Till sättet alltså. Jag känner mig som en trotsig tonåring som trots år av kärlek och omsorg plötsligt flyttar hemifrån med attityden 'Jag tyckte ändå aldrig om er!'. Förstår ni vad jag menar? Man tar vad man vill ha, sen drar man.
Ack så skönt det är!
Trots det kan jag inte låta bli att också känna mig lite ful. Till sättet alltså. Jag känner mig som en trotsig tonåring som trots år av kärlek och omsorg plötsligt flyttar hemifrån med attityden 'Jag tyckte ändå aldrig om er!'. Förstår ni vad jag menar? Man tar vad man vill ha, sen drar man.
Ack så skönt det är!
Friday, June 15, 2007
Let me tell you about micro management
This blog entry is dedicated to all of you who have never had the pleasure of planning a wedding. There are times when you realize that you are completely and utterly losing it. You are focusing on the wrong things and driving everyone around you crazy by doing it. Here is a list of things that should serve as a warning sign for me and anyone else:
- calling the local store at the wedding site to ask how much grilled chicken costs
- searching the Internet for 25 baskets
- changing your mind regarding everything at least twice per day
- looking for a new perfume especially for the wedding
Thursday, June 14, 2007
So hip
Sunday, April 29, 2007
Surprize!
Subscribe to:
Posts (Atom)






