Sitter på flyget över evigheten. Sovmasken på. Tänker på dig. Hur väl du känner mig. Ingen annan än du vet mig. Kan mig. Läser mig.
Jag tänker att ingen annan än du vet att jag blir trygg av tryck. Försiktigt låter du hela din kroppstyngd vila mot mig och väntar tills jag har somnat. Lättad, med ett leende på läpparna.
Jag tänker på dig och börjar gråta. Stilla men envisa tårar av lycka bakom masken. En och annan tår tränger sig ut. Kinderna blir våta; halsen. Och jag tänker för mig själv att om någon frågar ska jag berätta för dem om dig.
Om fantastiska lilla du.
Tuesday, April 15, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment