En gång tant, alltid tant

För övrigt känner jag inte riktigt igen mig själv.

Idag ringde jag polisen för att tipsa om en plats där polisen borde ställa sig för att sätta dit cyklister. Ett övergångsställe över en cykelbana mellan Slussen och Gamla Stan där jag varje dag ser medfotgängare bli nästintill påkörda av fartblinda cyklister som vägrar stanna. Trots att de borde. Jag tror bestämt att jag har gått och blivit bitter på äldre da'r.

Jag har själv en cykel och cyklar då och då. Jag bryter dessutom säkert mot trafikregler ibland. Ändå avskyr jag just nu allt på två hjul.

Varför så bråttom, hörrni? Kan vi inte bara vara vänner?

Om konsten att börja skriva

Jag har fått den bästa av presenter av min prins, Tom. Han har betalat tusentals kronor för att jag ska få börja skriva. Kanske lite konstigt att gå en kurs i att börja skriva när jag bevisligen redan skriver? Nja. Det är dags för mig att göra något på riktigt. En diktsamling. En novell. Ett filmmanus. You name it.

Vi får se vad det blir.

Hittade höromdagen en text jag skrev till Tom för ett par sedan: Hur jag blev den du älskar (lite krystat, jag vet, men jag hade precis läst Mustafa Cans Tätt intill dagarna i vilken Mustafa använder underbart pretentiösa uttryck som "Döden saknade kropp"). Textens sista två stycken lyder:

Tänk att det visade sig vara sant trots allt: Inte förrän du tycker om dig själv kan du älska andra. Nu älskar jag dig och du älskar mig. Jag känner ro när jag är med dig och känner mig alldeles upprymd över att äntligen få ha träffat någon som verkar älska mig villkorslöst. Du förstår mig som ingen annan; du känner mig som ingen annan och ändå väljer du att stanna.

Älskade, jag har en sista önskan innan jag avslutar denna berättelse. Jag vill att du lyssnar noga. Nästa gång du hör mig säga att allting var så ofattbart enkelt när vi två träffades, att det föll sig helt naturligt, påminn mig då om allt det jag nu har berättat för dig. Påminn mig om den långa väg jag gått för att få älska dig och för att få älskas av dig. Varje gång du gör det kommer jag att berätta för dig att det har varit värt varenda steg.

Att skriva är det bästa jag vet.

Är du lycklig nu?

Foto: Colodio, Flickr (CC)

Åh, måste tipsa om en rolig grej. Om du gillar att svara på frågor om dig själv kommer du att älska den.

Sajten Track Your Happiness är en del av ett forskningsprojekt på Harvard. Projektet drivs av psykologdoktoranden Matt Killingsworth som vill veta vad som egentligen gör människor lyckliga. Och olyckliga. (Åh, don't we all!)

Track Your Happiness är formulärbaserad. Efter att du har registrerat dig och svarat på ett antal grundläggande frågor om din livssituation (det är värt tiden) skickas ett kort frågeformulär till din e-postadress tre-fem gånger per dag tills dess att du fyllt i 50 formulär. Efter det sammanställs och analyseras din data så att du kan få svar på i vilka situationer (plats, sällskap, aktivitet) just du är som lyckligast.

Själv har jag bara fyllt i sex frågeformulär än så länge. 12% uppnådda. 78% kvar.

Men åh så spännande!

Who needs a country

Ett litet tips i vardagen. Min väldigt inspirerande och vise kollega Björn Jeffery pratar om grupptillhörighet och nationalitet i framtiden under TedxStockholm.



Stefan Einhorn presenterade sina tankar kring konsten att vara snäll vid samma konferens.

Jag älskar dig så mycket att du måste vakna nu

Jag älskar dig så mycket att du måste vakna nu.

Inte en sekund till vill jag ligga här och titta på dig utan att möta din blick.

Inte ett ögonblick till vill jag behöva vänta på att du ska ta ett andetag till så att jag med säkerhet vet att du lever.

Ett endaste litet andetag så att jag vet att du inte är död.

Så stilla du är där du ligger.

Alldeles för stilla om du frågar mig.

Men det gör du inte. För du sover.

Och jag är vaken. Alldeles för vaken.

Om en liten stund kommer jag inte att kunna hålla mig längre.

Jag kommer sakta, sakta börja röra vid dig så att du vaknar.

Du är alldeles för älskad för att sova bort ditt liv.

Höstvisa

Jag tenderar att fundera på väldigt allvarliga saker. Just nu sitter jag till exempel och tänker på när man egentligen kan säga att sommaren är över. Eller snarare: När är det höst?

Jag läser på SMHI:s sajt att det meteorologiskt sett är höst "när dygnsmedeltemperaturen är fallande och ligger mellan 0 och 10 grader". I Stockholm inträffar det tydligen normalt kring den 29 september. En och en halv månad kvar med andra ord.

Men jag nöjer mig inte med SMHI:s vetenskapliga definition. Min gräns mellan solig sommar och kylig höst är mer svävande. Odefinerbar. Nästintill poetisk.

Min höst kommer ganska snart efter det att Sommar i P1:s sista avsnitt inte längre går att lyssna på i sin helhet (30 dagar efter sändning). Den kommer då jag köpt mitt första par svarta strumpbyxor i tjocklek 60 denier på Åhléns och inte längre kan köpa hektovis med bigarråer för 89 kronor kilot på Vivo. Hösten är här när jag åter inser vad mörkerrädsla innebär men försöker intala mig själv att mörker trots allt är bra eftersom jag kan somna utan sovmask för ögonen.

Det är höst då jag äntligen kan andas ut. Ligga inne i lägenheten och känna att det är helt okej. Jag behöver inte vara ute och vara glad.

Det är helt i sin ordning att vara inomhus och göra bus.

Scener ur ett äktenskap #3

Paulina: Uuuu. Jag mår så illa. Har ätit alldeles för mycket godis igen.
Tom [inte alls förvånat]: Mmm.
Paulina: Jag borde inte ha ätit hela den där Gott&Blandat-påsen.
Tom: Näe.
Paulina: Åh! Megaångest. Jag är så tjock!
Tom: Men gör inte om samma misstag igen då.
Paulina: Lätt för dig att säga. Jag funkar faktiskt inte så.
Tom: Nejhej.
Paulina: Jag kan liksom inte säga nej.
Tom: [tyst]
Paulina: Nästa gång jag säger att jag ska köpa en hel godispåse - stoppa mig då. Påminn mig om hur jag mår nu och säg att jag bara ska köpa en liten tablettask istället.
Tom: [tyst]
Paulina: Lovar du det?
Paulina: Va?
Tom: Jag vet inte. Jag är nog inte redo att dö än.

Flu rap

Älskade Tom har gjort en fantasisk video om vårt äktenskap. I ett nötskal.



Texten för den som tycker att det är svårt att hänga med:

"Halli hallu, det är jag som är Flu,
Och jag vill ha din uppmärksamhet nu.
Mina behov du ska ta itu,
Nu direkt momangen, ögonabums nu!

Jag är han, som är din man.
Jag är uppmärksam, som ingen man kan.
Det jag vill få fram är: du har ingen skam.
Vad hände med: kåt glad tacksam?

Stopp nu sådär, du är helt fläng.
Jag funderar på om jag ska gå ut en sväng.
Eller ska jag bara stanna, här i min säng.
Är jag sugen på nåt, några russin, maräng?

Prata inte mat, det får mitt blodsocker falla,
Faller det längre blir det jobbigt för alla!
Har snask i kylen men du får inte nalla,
Ska jobba hela natten, utan godis jag inte palla."

Scener ur ett äktenskap #2

Tom [skriker]: Paulina! Det är bajsränder i toaletten igen! Uä, äckligt!

Paulina: Va? Oj! Var?

Tom: Där! På höger sida.

Paulina: Jag ser ingenting.

Tom: På höger sida! Alltid på höger sida. Din rumpa är sned.

Paulina: Jag ser ingenting. Absolut ingenting.

Tom: Det krävs ett tränat öga. Jag ser. Tro mig, det finns där.

Scener ur ett äktenskap

Paulina [med inbjudande blick]: - Åh, min kropp är så torr. Tom älskling, vill du smörja in mig? *blink*

Tom: [se ytterst tveksam ut]: - Nja. Jag kan sitta bredvid.

En jumbo till natt

Mormor och jag