Dagens citat

"Jag vaknade i natt och kände mig så förälskad i dig."

Tom, kyss mä!

Apropå nostalgi, minns ni filmen Tom gjorde åt mig på vår ettårsdag?

Scener ur ett svågerskap #1

Det är lördag eftermiddag, jag sitter och fikar med min syster Lisa. Mobilen ringer: det är min svåger Peter. Jag svarar:

Tom: Hej Peter. Jag fikar med Lisa, är det något viktigt?
Peter: Ja.
Tom: Hmm... jaha, vad är det då?
Peter: Jag vill att du laddar ned Magnus Carlsson-skivan åt mig.
Tom: Peter, det är inte viktigt.
Peter: Jo det är det.
Tom: Nej, det är det inte. Det kan vänta till imorgon söndag, jag ringer dig då. (klick)


Fem dagar senare. Klockan är 10:10, jag sitter på jobbet. Mobilen ringer: det är min svåger Peter.

Tom: Hej Peter. Jag är på jobbet, är det något viktigt?
Peter: Ja.
Tom: Jag menar: 'Är det på liv och död?'
Peter: Man... man får inte säga så.
Tom: Hmm... nähä, OK. Vad är det då?
Peter: Hur stavar man "känner"?
Tom: "Känner"?
Peter: Nej, "tjäller"!
Tom: "Tjäller"? Kan du sätta det i ett sammanhang?
Peter: Nej, "tjäller"! Som i "Peter tjäller på Maria".
Tom: Jaha, "skäller"!
Peter: Ja det menar jag.
Tom: OK, jag skickar det som ett SMS till dig. Hej då.
Peter: Hej. (klick)

Scener ur ett äktenskap

Bakgrund: Kvällen innan hade Tom introducerat Paulina till iPhone-spelet Flight Control, ett enkelt men mycket beroendeframkallande spel...

Morgonen därpå: Tom och Paulina sitter och jobbar vid frukostbordet; Paulina ägnar dock mer tid åt Flight Control än åt jobbet. Hon spelar på Toms iPhone.

Tom: Om en halvtimme är det tvättid.
Paulina (blicken fäst på telefonen): Uhmmm... aha... mm...
Tom (30 minuter senare): OK, nu är det tvättid, ska jag ta det då?
Paulina (lyfter inte blicken): Mmhhmm..? Jahmmm...
Tom: Kan du inte sluta spela ett tag?
Paulina: Uh...nnggh... uuh..?
Tom: Jag sa: 'Kan du inte sluta spela?'
Paulina: Uh... Mmähh... jag håller ju på att ta highscore...
Tom: Du är ju helt beroende.
Paulina (tillbaka i spelet): Mmhhh...
Tom (irriterad): OK jag går och tvättar. Men du slutar spela!

Tom plockar upp Paulinas iPhone som ligger i hallen.

Paulina (triumferande): Höhö... det där är ju min iPhone.

Sekunden senare rycker Tom den andra telefonen från Paulinas hand.

Paulina (bestört): Mäh... så kan du inte göra... Jag vill ju spela ju... Det var ju du som visade mig spelet... DU FÅR SKYLLA DIG SJÄLV!!

/Tom

Jag älskar dig så mycket att du måste vakna nu

Jag älskar dig så mycket att du måste vakna nu.

Inte en sekund till vill jag ligga här och titta på dig utan att möta din blick.

Inte ett ögonblick till vill jag behöva vänta på att du ska ta ett andetag till så att jag med säkerhet vet att du lever.

Ett endaste litet andetag så att jag vet att du inte är död.

Så stilla du är där du ligger.

Alldeles för stilla om du frågar mig.

Men det gör du inte. För du sover.

Och jag är vaken. Alldeles för vaken.

Om en liten stund kommer jag inte att kunna hålla mig längre.

Jag kommer sakta, sakta börja röra vid dig så att du vaknar.

Du är alldeles för älskad för att sova bort ditt liv.

Ett moln blir till

Hittade idag ett gammalt inlägg på Mindparks fantastiska blogg som ledde mig vidare till webbverktyget Wordle. Wordle genererar så kallade moln av ord och taggar i bloggar, sajter eller del.icio.us-bokmärken.

Molnet ovan är mitt alldeles egna bloggmoln. Föga förvånande är det "Tom" som dominerar. Det är det alltid. Samtidigt verkar det onekligen som att mitt förra blogginlägg helt har legat till grund för innehållet i molnet. Hmm. Det tål att undersökas närmare.

För övrigt ser mitt jobb-del.icio.us-moln ut som följer:

Och mitt privata del.icio.us-moln:

Så vitt jag kan se är web/online det enda som överlappar.

Any eyebrows raised?

Saker jag gör när du är borta

Image: Kalles Kaviar

Ni ska veta att jag gör mitt bästa för att vara självständig. Jag försöker tycka att det bara är bra för mitt och Toms förhållande att vi är ifrån varandra ibland. Försöker tänka att det kanske blir ungefär som efter ett bråk. Bättre sex, liksom.

Men det går inte så bra. Jag saknar honom så mycket att jag ibland överväger att åka till närmsta sjukhus för att be dem söva ner mig i en dag eller två. Tills Tom kommer tillbaka.

- Hej, vad kan vi hjälpa dig med idag då?
- Jag vill bli nersövd.
- Jaha, av någon särskild anledning? Har du bokat tid för operation?
- Nej.
- Nehej. Inte det? Varför vill du då sövas ner?
- För att det är så skönt.
- Skönt?
- Ja, precis. Det är som skönast precis innan man somnar. När man känner att man håller på att förlora medvetandet och inte kan göra något åt det. Jag gillar det. Dessutom har jag ont i hjärtat.
- Ojdå. Det låter ju allvarligt. Har du haft det länge?
- Nej, bara sedan i söndags. Förra veckan.
- Men kära vän, det är ju nästan två veckor sedan?
- Ja, sedan Tom åkte.
- Tom?
- Ja, min man.
- Din man?
- Ja, min man. Jag saknar honom.
- Jaha, ja. Ja...och därför vill du nu sövas ner?
- Ja, precis. Tills han kommer tillbaka igen. På måndag.
- Jaha. Ja men det ska vi nog kunna ordna. Två dagar alltså?
- Ja. Det vore snällt.
- För all del. För all del.

Tom tycker att jag ska njuta av sådant som jag inte kan göra när han är hemma. På listan står: äta Kalles Kaviar. Men efter två veckor av oupphörlig kaviarkonsumtion börjar
nu även jag tröttna på att äta kaviar och försöker istället komma på andra saker jag kan göra med den. Bada i kaviar? Smeta in mig i kaviar? Måla med kaviar? Tvätta badrummet med kaviar? Skriva hemliga meddelanden till grannen på fönstret med kaviar?

Jag försöker. Men inget lockar lika mycket som tanken på att konsumera Tom.

Kärleken kommer, kärleken går

Image: veta.yle.fi

Hörrni. Jag undrar lite om det här med kärlek.

När övergår kärleken från att sakna så mycket att den nästan går i bitar till att vilja sova i skilda sovrum? Gör den det? Varför gör den det?

Tänk till exempel på de ord som Märta Tikkanens avslutar sin bok Två - Scener ur ett konstnärsäktenskap med (om den sedan länge döda maken Henrik):

Jag saknar honom ofta. Inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka.

Jag tänker varje gång: Hur kan hon säga så? Vad hände? De som älskade varandra så.

De var ju ett.

Ett.

Oh look!

I think we woke him up!

This is what I see when I wake up

Alternative

We all have our own ways of showing love and appreciation. This is Tom's approach.

Ljud

This is my contribution. Tom in a wind machine.

The look of love cont'd

I promised the other day that I would reveal what made me look like this. You are looking at the answer. For those of you who don't know, you are looking at my husband.


Photo: Anders B

Skev självbild

Ibland när jag pratar med Paulina, om Paulina, blir jag förvirrad. Pratar vi om samma person? Där jag ser världens vackraste, sexigaste, underbaraste kvinna tycks hon se något slags monster!

Paulina tycker: att hennes fötter är precis en 1/2 storlek för stora för att få vara värdiga damskor, och att hennes figur gör sig bäst med en tjock bylsig kofta över.

Jag tycker: att hennes fötter är små rara djur som passar utmärkt i alla möjliga utstyrslar, och att hennes figur mest får mig att vilja göra barn. Snarast möjligt.

Vi kivades i morse, bör jag tillägga. Jag tog ut min förkyldhetsfrustration över att inte kunna röra mig som jag vill, med att ifrågasätta Paulinas träningsrutiner. (jävligt moget!)
Paulina svarade genom att springa och gömma sig under täcket i sovrummet och tjura. (jävligt moget!)

Hur som helst. Jag jobbar på en lösning på detta. Min första idé, ett par bifokal-slipade glasögon som skulle förminska hennes fötter närhelst hon tittade ned, fungerade inte som planerat.
Nu funderar jag på en manick som ska få Paulina att se sig själv med samma ögon som andra ser henne. Alla förslag är välkomna!

Min fästmö är tankeläsare

Paulina säger att vi tänker så lika; att våra hjärnor är sammanvirade på något sätt. Hennes hjärna är dock något mer snabbtänkt än min - när jag berättar om något jag observerat så säger hon "10 sekunder!" (i bästa fall) eller "30 minuter!" (i ett sämre fall). Tidsintervallet anger alltså hur pass långt tidigare som Paulina tänkte samma tanke som jag nyss fick. Notera att hon inte behöver säga "10 sekunder innan!" - det är alltså underförstått att hon fick tanken före mig.

Jag tycker det är fusk. Jag tycker det inte gills om man inte berättar vad man tänkte, när man tänkte det. Annars kan man ju börja lägga beslag på varje klokare tanke i efterhand. Man kan läsa Nobelprisvinnarlitteratur och sen stänga pärmen med ett belåtet "2 år!". Det känns fel.

Att göra en Tom

Jag debuterar härmed på Urban Fruit Fly med en fundering kring begreppet "Att göra en [infoga namn här]".

Jag har en kompis vars beteende har gett upphov till begreppet "Att göra en Martin":

Att göra en Martin -verb
att hamna i omöjliga situationer, som en följd av obegriplig otur och/eller katastrofal klantighet

Martin har till exempel lyckats tappa sitt pass i den lilla glipa som bildas mellan flygplanet och påstigningstunneln, stoppa viktiga (och hemliga) avtal i pappersåtervinningen samt självklart vanliga småkatastrofer såsom bli av med flertalet mobiltelefoner osv.

En annan kompis är inspiration till följande begrepp:

Att göra en Tobias -verb
att tillskansa sig en onödig pryl med begränsade monetära medel, vilket kompenseras med obegränsade ansträngningar

Tobias fick nyss en PlayStation 3 för under tusenlappen genom att strategi-lotta på sajten www.zebido.se. Tidigare har han fyndat bland datorspel och hemelektronik genom att sniffa reda på rabatterbjudanden och sedan kryssa med sin Volvo mellan storbutiker i exotiska för-förorter.

Jag undrar vad folk förknippar med "Att göra en Tom"?

Har du gett upphov till ett begrepp? Skulle du vilja?


Tom.