Om att läsa och bli läst

Ibland, väldigt sällan, händer det att någon utifrån läser min blogg. Alltså, någon som inte är en nära vän eller min mamma som tycker att jag hör av mig alldeles för sällan och försöker snoka reda på vad jag har för mig på dagarna. Niclas Strandh är en sådan. Såg först nu att han listat min blogg som "en helt klar ny del av min RSS-läsare". Ni anar inte hur glad jag blir. Tänker liksom att mina smått tragiska och ytterst självcentrerade tankar inte ska intressera någon. Annat än mamma då, förstås.

Niclas. Tack!

Det vara allt jag ville säga.