Dansa min docka

Idag är det sommar. För att fira dansar jag och Vim till Armand van Heldens remix av Uffies ADD SUV [Spotify]. Han sprattlar som om han aldrig gjort annat.

Evert och brudarna

Mårten Hennéus skrev en så underbart underhållande krönika om Evert Taube i lördagens DN Kultur: "Evert Taube suger". Krönikan verkar inte finnas online så jag får helt fräckt citera Mårten för att ni ska förstå.

Till saken hör att jag aldrig förstått mig på svenskarnas gränslösa vurmande för Evert Taubes musik. Han verkar ha varit en skön kis men sångerna är vansinnigt tråkiga - alla vackra kvinnor, känslor och sommarlurviga ben till trots. (Dessutom låter de alla likadant.) Eller som Mårten så träffsäkert skriver:

Det är så mycket känsla. Så mycket brudar; det är nyckfylla brudar på Pampas, barskrapade kubanska luder, villigt frejdiga skärgårdskvinns och stackars Eva har att välja mellan att dansa med gubbsjuke Rönnerdahl och nåt slags fänrik.

Och så det här med Taubes kvinnosyn:

Det är nåt litet otidsenligt med Evert Taubes kvinnosyn... Hur tänkte Taube till exempel då han skrev ”Här Rosemarie, syns blåa Nämdöfjärden”? Rosemarie har väl för sjutton egna ögon att se med.

Ja, se det har hon. Dessutom har hon ett par egna, härligt sommarlurviga ben så hon klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Pampas nästa.

Om jag fick göra Sommar just idag [UPPDATERAD]

Lite stiltje på jobbet. Sitter således och funderar på meningen med livet. Och bestämmer mig för att det nog är att få vara med i Sommar i P1.

Om jag fick vara med just idag skulle jag spela följande låtar:

Jackson 5, "Dancing Machine"
Joanna Newsom, "Sprout and the bean" [YouTube]
Antony and Johnsons, "Cripple and the starfish"
Moloko, "The time is now"
Leif Wager, "Romanssi"
Nina Simone, "Sinnerman"
Serge Gainsbourg, Brigitte Bardot, "Bonnie and Clyde"
Ane Brun, "Big in Japan"
Tingsek, "I stand here still"
Röyksopp ft Robyn, "The girl and the robot"
Bo Kaspers Orkester, "Ett & noll"
Sarah Leander, "Höstvisa" [YouTube]
Cesaria Evora, "Besame Mucho"
Laleh, "Mamma"

Vad säger det om mig?

[UPPDATERING]

Har nu länkat låtarna till Spotify, förutom två låtar som är länkade till YouTube. Här hittar ni låtarna som Spotify-spellista.

Joanna Revisited

En av mina absoluta favoritartister är amerikanska Joanna Newsom. En dag som denna, då allt känns så där lagom meningslöst och jag mycket hellre skulle vilja ligga i sängen med täcket över huvudet än förutspå mediebranschens framtid, känns det extra fint att lyssna på Joanna.

Jag älskar att hon skelar när hon spelar på sin harpa.

Hon är fin hon. Tack, Tom, för att du hjälpte mig att hitta henne.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

I lördags hade jag äran att få lyssna på Laleh med mamma och Tom. Mamma fyllde 58 och det skulle firas. Stort. Middag, taxi, konsert på Cirkus.

Det finns en story bakom allt det här som ni bör känna till innan jag fortsätter min berättelse. Innan Tom och jag träffades var han kär i Laleh. Sådär som man kan vara i en kändis ibland. Nu, några år senare valde jag att bjuda med honom på konserten och jag vet inte vem som var mest nervös - han eller jag. Jag, för att jag var rädd att Tom i ljuset av Laleh skulle bli varse min simpelhet. Tom, för att han var rädd för sig själv. Men det gick bra. Vi kom hem tillsammans, lika kära i varandra som innan. Det var väl för väl.

Om konserten skriver SvD:

Laleh säger själv att hon kan röstjamma hur länge som helst och ibland, som i de stämbandstänjande partierna, befinner hon sig farligt nära att bli en modern variant av Narcissus-myten. Hon verkar så charmerat tagen av sina egna infall att hon aldrig någonsin verkar vilja stanna upp och fundera över vad i det konstanta flödet av idéer och tankar som skulle kunna lämnas utanför.

Jag tänker:

Pytsan. Laleh är ett geni. Det finns ingen annan som hon. Så charmad blev jag att Lalehs självmedvetenhet gick mig helt förbi. Hon sjöng för mig. Just där och då berättade Laleh sina små anekdoter om tama rådjur för mig, viskade persiska ord i mitt öra, skrattade med mig, såg mig. Milda sånger bara för mig. Och så här i efterhand spelar det faktiskt ingen roll att hon egentligen sjöng för någon helt annan; om så för sig själv. Jag lever kvar i illusionen och är nöjd så.

Faktiskt mer än nöjd.

250 000 nya indie-artister till Spotify

Hurra, vad bra. Undrar om det är min kompis Elias vi har att tacka? Han jobbar nämligen för Spotify numera. Nåja.

Jag tycker själv att indiemusik är så mycket mer spännande än påkostad, välproducerad (läs: sönderproducerad) musik. Dessutom blir jag glad över att Spotify så aktivt visar varför de är en så mycket bättre distributionskanal än gamla (o)hederliga skivbolag: det finns utrymme för allt och alla; inte bara de mest kommersiellt gångbara artisterna.

Ett av mina favoritindieskivbolag just nu är New Jersey-baserade Italians Do It Better som bland annat huserar fantastiska Glass Candy.

Åh, nu mår jag riktigt bra.

(Via: Beta Alfa)

Jag, en sång

Har funderat på det här ett tag. Om jag vore en sång, vilken sång skulle jag då vara? Nu vet jag. Jag är en mix av två (eller kanske båda samtidigt): den brasilianska sången Mas Que Nada av Jorge Ben och Let's call the whole thing off som skrevs av George and Ira Gershwin.

Allvarligt och lekfullt på samma gång.

Vilken låt är du?