Saltå Kvarn - värt att älskas

Foto: Flickr

Jag vet inte hur det är med er men jag fullkomligt älskar Saltå Kvarns produkter. Ekologiskt. I de flesta fall närproducerat. (Ty, Järna ligger inte särskilt långt från Hornstull.) Fin-fina förpackningar. Ergo: Finemang!

Idag lärde jag mig dessutom via Disruptive Media-bloggen att Saltå Kvarn satsar på webben. De har redan en hemsida där man bland annat kan beställa sin egen müsli. Därtill har de en blogg. 

Sånt gillar mediefjollor som jag.

Allt roligt finns på Youtube

Coola Beata berätta häromdagen en alldeles utomordentligt gullig och fascinerande anekdot för mig. Beatas väninnas son, som är ungefär 4-5 år gammal, kom hem en dag och berättade för sin mamma att han ville se på Youtube när han och en kompis "hoppar så roligt på studsmattan" (eller något snarlikt). Väninnan/mamman förstod inte alls. Youtube? Vad menade sonen? Sen insåg hon plötsligt att i sonens värld var det fullkomligt logiskt att allt roligt han varit med om under dagen automatiskt fanns på Youtube bland alla andra knasigt roliga videoklipp. 

Jag älskar hur barn tänker. 

Barn är genier.

Jag vill vara ett barn igen.

Ett kvarter utöver det vanliga

På väg ut till Ikea igår såg Tom och jag detta. Kvarteret Muffen som sakta tar form inte långt från Fruängens centrum.

Jag tänker, hur gick detta till? Jag Googlar och hittar att fler har uppmärksammat det.

Dessutom, påpekar Tom, finns det långt värre exempel.

Hur tänker folk?

Murder on the dance floor

Jag som den bitchiga ex-drottning Gloria.

Tom som butlern Engelbrekt.

I fredags fick jag och Tom, tack vare min kära vän G, chansen att testa på något vi aldrig gjort förut: delta vid en mordmysteriemiddag. G hade köpt in ett färdigskrivet kit från företaget Nice Party; allt vi behövde göra var att klä upp oss och spela våra roller enligt nedskrivna instruktioner. Och improvisera lite så klart.

Utvärdering: Det kändes lite stelt till en början men stämningen lättades fort upp av att en av våra vänner helt gick in i sin roll redan från första början.

Till min stora förtjusning (och förvåning) fick jag en utmärkelse för bästa skådespelarinsats. Det är tacksamt att spela en alkoholiserad, bitchig kvinna med pengar.

Lite Dallas sådär.

Jag förälskar mig i mig själv

Jag pratar med min mamma. Om revolt. Om mina kusiner som är äpplen som fallit mycket långt från trädet. Överklassbarn uppvuxna i överklassens absoluta motsats.

Jag tittade på mamma och sa: "Men jag verkar inte ha gjort revolt mot dig. Jag blir mer lik dig för var dag som går. Tycker du inte? Jag går till och med i dina gamla kläder."

Mamma skrattar. Lite smickrad kanske. Sen svarar hon: "Ja, kanske. Men du har ändå alltid varit din egen. Du skulle ha det på ditt sätt. Redan som fyraåring var du en liten dam. Du satte på dig din sommarhatt, tog din lilla handväska och struttade runt. Du kunde själv."

Jag tänker tillbaka. Minns inte själv men kan föreställa mig. Ler.

Och så förälskar jag mig lite i mig själv. Som jag var då.

Om minimalism

Jag läser i en dödsruna i dagens DN:

Minimalism", kunde hon kuttrande fnysa. "Duuu?" undrade hon. "Duuu, tror du att människor som har det sådär tomt hemma har det lika tomt i sina själar?"

Tänkvärt.

Nigel Cook, Moderna Museet