Scener ur ett äktenskap: finns det hjärterum så finns det stjärterum

Tom och Paulina är krassliga och ligger därför och vilar i sin hela 105 cm breda säng. Tom håller om Paulina. Lite för hårt.

**

Paulina: - Älskling, kan du släppa lite på ditt grepp är du snäll? Jag känner mig nästan lite instängd.
Tom: - Ja, men så är det att vara gift. Man är lite instängd.
Paulina: [tyst]

**

Älskade hjärtevän. Nu förstår jag plötsligt lite bättre hur det är att vara man.

Scener ur ett äktenskap - om självdisciplin

Paulina och Tom har köpt en ny hatthylla som måste monteras.

Tom: Jag lägger in "montera hylla" klockan 18 på tisdag i kalendern, då? Är det OK?

Paulina: På tisdag? Men gymmet då?

Tom: Ja, men vi kan sätta upp hyllan först och gå och gymma sen.

Paulina: Nej det går inte.

Tom: Vadå går inte? Varför inte det?

Paulina: Vi kan inte komma hem först och gå till gymmet sen.

Tom: Varför inte?

Paulina: Om jag väl är hemma kommer jag aldrig att komma iväg till gymmet. Jag kommer inte lämna lägenheten.

Tom: Det låter som att du inte har någon kontroll alls över dig själv?

Paulina: [tyst; tänker]

Paulina: Ja, du har nog rätt.

Älskvärt #5: Gamla personer på bänk

Foto: Flickr

Mina futtiga 28 år till trots längtar jag ibland till den dag då jag kan unna mig att sitta på en bänk hela dagen. Mata duvor. Titta på människor som passerar. Prata med mina nyblivna bänkkamrater om hur det var förr. Bättre antagligen.

Jag sitter visserligen hela dagarna nu också, men inomhus. Hjärnan går på högvarv. Stress.

Det är trots allt skillnad på att sitta och att sitta.

We come in peace

Foto: Times Now

Jag älskar den här bilden. Den tillåter mig nämligen att fantisera. Vem är det egentligen som håller i bibeln när Obama svär presidenteden? En utomjording på tillfälligt besök? Eller en Ninja Hero Turtle?

Vem tror du att det är? Gröna händer är få förunnat.

Älskvärt #4: Guldtänder

Foto: Flickr

Så charmigt fåfängt och så praktiskt på samma gång. Tänder går ju sönder. Hela tiden, typ. Så varför inte byta ut dem mot något mer hållbart? Guld är ett självklart val. Ändå handlar det väl allra mest om något helt annat? En livsstil såsom det mesta.

Och så lite sci-fi också, så klart.

Kärt barn har många namn

Foto: Flickr

Inga barn på gång ännu. Om ens någonsin. Men namn har vi. Flera stycken till och med: Vim, Ivo, Vera, Frank och Stella. Jag har dessutom föreslagit Lev, Eli (ja, väldigt "Låt den rätta komma in" men om några år är det glömt) och Margot (uttalas "Margå") men Tom låtsas inte höra.

Att det ska vara så svårt.

Mat är det enda rätta

Foto: Flickr

Tycker just nu oändligt mycket om Toms kollegas Boels blogg: Bind mig, mata mig. (Plötsligt känns det som att jag har nämnt den bloggen tidigare. Borde ha bättre koll. Nåja, låt gå.) Boel och hennes älskade är nästintill oförskämt roliga. Temat är mat. Mat och en del annat. Så fiffigt och lagom blandat; personligt. Lite kaxigt också - om nu quornfärs kan vara kaxigt.

Jag fantiserar om att någon binder mig och läser högt ur bloggen för mig. I timmar. Non stop.

Jag skulle bli så glad.

Ett 2009 utan dess like

Foto: Flickr

Är så fruktansvärt dålig på här och nu. Screw "carpe diem" och dröm om framtiden istället, säger jag.

Detta drömmer jag om just nu; du får gärna drömma med mig: Stockholms judiska filmfestival, filmerna Revolutionary Road (tror jag) och The Wrestler (helt säkert!); Anna Ternheim, Laleh och Grace Jones på Cirkus och Titiyo på Debaser Medis; Nordiska Museets utställning Modebilder; Nu mår jag mycket bättre på Stockholm Stadsteater; utställningen Trafficking på Etnografiska museet (dock utan älskade Babajan efteråt); och så sist men inte minst en utställning om bokdesign som jag läste om men inte lyckats hitta igen (någon som vet?).

Det kommer att bli ett bra år.

Tvåtusennio känns så rätt.

Scener ur ett äktenskap

En olycka inträffar på toaletten. En sådan där som lätt inträffar en gång i månaden om man som jag inte har koll. Jag sitter hjälplös; utan trosor och utan binda. Gör det enda rätta. Ropar på min man:

Paulina: Tom, älskling! Skulle du kunna göra mig en superstor tjänst? Kan du komma med ett par trosor? Det har hänt en liten olycka här. Ja, du vet.
Tom: Mja, mjo. Jag börjar ana vad det här handlar om. Om jag måste så.

Efter fem sekunder öppnas dörren på glänt och ett par stringtrosor kastas in.

Paulina: Men älskling, det här är ju stringtrosor. Det går ju inte. Bindor kräver liksom lite mer tyg.
Tom: Gruff. Hur ska jag kunna veta det?
Paulina: Nämen alltså. Det duger inte. Tyvärr.

Efter ytterligare fem sekunder öppnas dörren igen och nästa par underbyxor kommer inflygande och landar mitt på badrumsgolvet. Tom har tappat tålamodet. Är djupt missnöjd.

Tom: Här får du mina kalsonger! Du har ju inga trosor. Köp trosor!!

Älskade karl. Jag ser framför mig hur han "grabbletar" efter mina trosor i garderoben. Tanken på att lyfta på plagg för att se om det finns något under har inte ens slagit honom.

Det som inte syns finns inte.

Så enkelt är det när man har snopp.