Tomten och jag

Sådär. Nu är jag all set, som man säger. Endast Tempurs lyxmask gjord av patenterat NASA-material duger.

"Vakna utvilad även om du måste sova i den norrländska midnattsolen", står det.

Tänk, det är ju precis det jag ska. Rovaniemi, here i come!

Om att älska ihjäl sig

Glad. Ledsen. Eftertänksam. Orolig. Deppig. Avundsjuk. Bitter. Arg. Ledsen igen. Kanske glad en stund. Min tillvaro är en enda berg-och-dalbana om sanningen ska fram. Det har ni säkerligen redan märkt. Men en sak är säker: med Tom är jag nästan alltid glad. Och det oroar mig. Som sjutton.

Ni förstår, om man inte är försiktig kan kärleken lätt kvävas ihjäl. "Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.", skrev Khalil Gibran.

Så är det ju. Så rätt.

Men hur ska jag kunna förmå mig själv att ägna mindre tid åt det jag älskar allra mest? Det enda som gör att jag känner mig närvarande. Det enda som får mig att känna att jag lyckas leva i nuet. Att jag vill vara där jag är för alltid.

Svaret är väl: Det måste du, för annars dör den. Kärleken.

Nedrans. Det är inte svaret jag vill ha.

Spontanrejv på Långholmen

En ljummen i gräset, Vinterviken

Evert och brudarna

Mårten Hennéus skrev en så underbart underhållande krönika om Evert Taube i lördagens DN Kultur: "Evert Taube suger". Krönikan verkar inte finnas online så jag får helt fräckt citera Mårten för att ni ska förstå.

Till saken hör att jag aldrig förstått mig på svenskarnas gränslösa vurmande för Evert Taubes musik. Han verkar ha varit en skön kis men sångerna är vansinnigt tråkiga - alla vackra kvinnor, känslor och sommarlurviga ben till trots. (Dessutom låter de alla likadant.) Eller som Mårten så träffsäkert skriver:

Det är så mycket känsla. Så mycket brudar; det är nyckfylla brudar på Pampas, barskrapade kubanska luder, villigt frejdiga skärgårdskvinns och stackars Eva har att välja mellan att dansa med gubbsjuke Rönnerdahl och nåt slags fänrik.

Och så det här med Taubes kvinnosyn:

Det är nåt litet otidsenligt med Evert Taubes kvinnosyn... Hur tänkte Taube till exempel då han skrev ”Här Rosemarie, syns blåa Nämdöfjärden”? Rosemarie har väl för sjutton egna ögon att se med.

Ja, se det har hon. Dessutom har hon ett par egna, härligt sommarlurviga ben så hon klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Pampas nästa.

Bonniers egen TED-konferens

Visste ni förresten att Bonnier, som jag ju jobbar för, har sin egen lilla TED-konferens, GRID? På Bonniers hemsida kan du titta på förra årets filmer. KI-professorns Hans Rosling, som föreläst på TED ett flertal gånger, var en av de som talade då.

Ser enormt mycket fram emot att få gå på årets GRID-konferens i slutet av augusti. Vilka som talar då är ännu högst konfidentiellt.

TED talks

Så, jag har bestämt mig för att bli lite mer som min man. Lite mer vetgirig och optimistisk. Lite mer proaktiv och nyfiken. Lite mindre inåtriktad och kritisk.

Steg 1: lära mig saker om lite allt möjligt genom att titta på en TED-video per dag. TED är en årlig konferens med föreläsningar om intressanta tankar och idéer kring teknik, underhållning och design.

Följande videor ämnar jag beta av denna vecka:

Brenda Laurel: Games for girls

Nicholas Negroponte makes 5 predictions in 1984

Peter Hirshberg on TV and the web

Ray Kurzweil: A university for the coming singularity

Kevin Kelly: The next 5,000 days of the web

Clay Shirky: How social media can make history

David Perry on videogames

Jan Chipchase on our mobile phones

En av mina absoluta favoriter sedan tidigare är Helen Fishers: "The science of love, and the future of women".

Nog nu.

Check, check

Jag döljer inte på något vis att jag funderar mycket på detta med att skaffa barn. På något vis känns det just nu både mer och mindre aktuellt än någonsin. Samtidigt som jag tänker på små barn 50% av min vakna tid är jag otroligt lycklig med mitt liv som det är. Bestämde mig därför nyss för att fråga Google. 2000-talets orakel. Frågan löd: "Hur vet man att man är redo att skaffa barn?" Första träff: En artikel skriven av Linda Skugge för sex år sedan: "Så vet du att du är redo att skaffa barn".

Spot on.

"Checklista. Så vet du att du är redo att skaffa barn. Om du kryssat i 16 kryss av 18 så är det bara att sätta igång." Nästan för bra för att vara sant. Tänk att det kan vara så enkelt.

Då kör vi.

• Gud vad många gravida det är här! Plötsligt en morgon ser du magar och vagnar överallt. Japp!
• Du kommer på dig själv att vinka och göra gulliga grimaser till vilt främmande bebisar. Ofta.
• Du står inte ut med tanken på en enda supakväll till på krogen. Ja, men vin och god mat i goda vänner lag kan man inte få för mycket av.
• Du visar din kille alla söta bilder på bebisar i tidningar. Nej, det står Tom för.
• Du står plötsligt med ett pyttelitet bebisplagg i handen på H&M. Du kanske till och med upptäcker hemma att du köpte det! Jes.
• När din kofta krympt i tvätten till barnstorlek, lägger du undan den istället för att kasta. Nja...
• När din kompis säger att hon är gravid fylls du av känslor med glädje och … avund. Mest glad.
• Du tycker att en bananmoskladdig bebis är vackrare än alla snygga killar på bussen. Nope.
• Plötsligt drömmer du bebisdrömmar istället för sexdrömmar. Drömmer om båda, men inte samtidigt.
• På apoteket går du och smygläser på olika graviditetstester. Har hänt.
• Du "råkar" tappa ett p-piller i handfatet (ganska ofta). Nope. Glömmer dock ibland att ta det.
• Du gör namnlistor i smyg. Kollar på scb.se hur vanliga namnen är. När du läser intervjuer memorerar du noga vad kändisars barn heter och hur många de har och hur många år emellan det är. Om jag gör!
• Du tittar noggrant i din mans ansikte för att se om du kan föreställa dig hur ert love child skulle se ut. Jupp.
• Du börjar smygläsa på Föräldranätets snack-grupper på nätet. Det också.
• Du är skengravid inför varje mens, "ömmar inte brösten", "mår jag inte lite illa" etc. Jajamen.
• Du blir besviken varje gång mensen kommer. Inte varje gång men ibland.
• Du börjar tänka när det skulle passa att en bebis kom, med tanke på jobb och plugg etc. Yes box.
• Överkurs: Du rycker in och hjälper en mamma vars bebis just spytt på tåget. Du borde ha skaffat barn för läääänge sen. Du har varit redo i flera år, kanske alltid varit det. Nje. Inte riktigt ännu.

Resultat: 13 ja, 5 nej

Alltså. Inte redo?

Om jag fick göra Sommar just idag [UPPDATERAD]

Lite stiltje på jobbet. Sitter således och funderar på meningen med livet. Och bestämmer mig för att det nog är att få vara med i Sommar i P1.

Om jag fick vara med just idag skulle jag spela följande låtar:

Jackson 5, "Dancing Machine"
Joanna Newsom, "Sprout and the bean" [YouTube]
Antony and Johnsons, "Cripple and the starfish"
Moloko, "The time is now"
Leif Wager, "Romanssi"
Nina Simone, "Sinnerman"
Serge Gainsbourg, Brigitte Bardot, "Bonnie and Clyde"
Ane Brun, "Big in Japan"
Tingsek, "I stand here still"
Röyksopp ft Robyn, "The girl and the robot"
Bo Kaspers Orkester, "Ett & noll"
Sarah Leander, "Höstvisa" [YouTube]
Cesaria Evora, "Besame Mucho"
Laleh, "Mamma"

Vad säger det om mig?

[UPPDATERING]

Har nu länkat låtarna till Spotify, förutom två låtar som är länkade till YouTube. Här hittar ni låtarna som Spotify-spellista.

En så'n som jag

Nu är det så där svårt att vara jag igen. Ingenting blir rätt.

Jag känner mig så trist och tråkig. I lördags tog jag 3-bussen från bröllopsfesten istället för sista bussen vid 4:30 som alla andra. Bara en sådan sak. Skillnaden mellan 3 och 4:30 är så mycket större än en och en halv timme, förstår ni. Det är nämligen något speciellt med att stänga en fest, som Tom alltid brukar påpeka. Jag försöker förstå men kan inte. Jag har nämligen aldrig stängt en fest. Inte på riktigt. Efter midnatt vill jag bara sova. Jag vill sova så att jag kan bli människa igen. Men det vill ingen annan.

Jag känner mig så malplacerad och missförstådd. Jag hör mig själv säga en korkad sak efter en annan, och klandrar mig själv för det. Fördomsfulla, långt-ifrån-roliga saker som ingen förstår. Försöker trösta mig själv med att det egentligen är de andra som är oförmögna att förstå. "Det är dom som är dumma i huvudet, inte du Paulina". Men vem går egentligen på det? Inte jag.

Mest av allt känner jag mig ful. Tittar ner, ser mina lår. De så oproportionerligt stora låren som jag ärvt på mammas sida. De lår som jag hatat så länge jag kan minnas. För att de alltid är i vägen. För att de aldrig får plats i de byxor och klänningar och kjolar som jag vill ha på mig. För att de är bleka och håriga och dallriga och ack så gropiga. För att de inte ser ut som alla andras fina, smala och vansinnigt släta lår. Jädrans lårmonster.

Just idag är det nog bäst att jag tar semester från mig själv.

En enkelbiljett till Reykjavik, tack.

Joanna Revisited

En av mina absoluta favoritartister är amerikanska Joanna Newsom. En dag som denna, då allt känns så där lagom meningslöst och jag mycket hellre skulle vilja ligga i sängen med täcket över huvudet än förutspå mediebranschens framtid, känns det extra fint att lyssna på Joanna.

Jag älskar att hon skelar när hon spelar på sin harpa.

Hon är fin hon. Tack, Tom, för att du hjälpte mig att hitta henne.

Flickan med pärlörhänge, Drottninggatan