Min fästmö är tankeläsare

Paulina säger att vi tänker så lika; att våra hjärnor är sammanvirade på något sätt. Hennes hjärna är dock något mer snabbtänkt än min - när jag berättar om något jag observerat så säger hon "10 sekunder!" (i bästa fall) eller "30 minuter!" (i ett sämre fall). Tidsintervallet anger alltså hur pass långt tidigare som Paulina tänkte samma tanke som jag nyss fick. Notera att hon inte behöver säga "10 sekunder innan!" - det är alltså underförstått att hon fick tanken före mig.

Jag tycker det är fusk. Jag tycker det inte gills om man inte berättar vad man tänkte, när man tänkte det. Annars kan man ju börja lägga beslag på varje klokare tanke i efterhand. Man kan läsa Nobelprisvinnarlitteratur och sen stänga pärmen med ett belåtet "2 år!". Det känns fel.

Sam-arg-bete

Tom och jag bråkar sällan. Nästan aldrig. Inte på riktigt i alla fall. Jag biter ihop eller blir apatisk och Tom blir bara arg på svenska: 'Nu förstår jag inte vad du gör, Paulina. Jag blir nästan förargad', säger han och försöker se ilsken ut. Men han är bara gullig. Söt. Aldrig några tallrikar eller stolar som flyger. Aldrig svordomar eller slag. Men ändå passionerat försoningssex och tur är väl det.

Ibland stöter vi dock på objekt eller miljöer med dålig karma - så fort vi rör vid det ryker vi ihop. Så var det med turistbyrån i Cres, och nu festprogrammet till bröllopet. Plötsligt kan vi inte samarbeta längre. Inte ens prata om det. Det är ett glödhett ämne som vi nu har lärt oss att undvika helt.

Litet papper välter allt för ofta stora lass.

Ilska

Jag hoppas ingen såg mig cykla i morse. Med Allsång-på-Skansen-regncapen i plast hängade kring halsen (knapparna hade lossnat) fick jag plötsligt ett anfall; en våg av oändlig ilska över skitväder och människofientliga finländare sköljde plötsligt över mig. Känslorna var så starka att jag var tvungen att vråla högt. Ett innerligt och avgrundsdjupt vrål. Som en liderlig sjöko ungefär.

Efteråt trampade jag hårdare än vanligt tills all ilska omvandlats till rörelseenergi. Nu sitter jag på jobbet och kippar efter andan.

Om jag ändå vore liderlig.

Swedish cookie monster

Enligt tv4:s hemsida har Leila bakat 'muffins i mängder'. Jag vill också. Men framför vill jag se ut och vara som Leila.

Fisiga Lisa

Jag borde inte berätta sådant här, för det kan användas emot mig, men det är så att jag fiser väldigt mycket. Det går i släkten (på den finska sidan), så jag är inte ensam, men jag lider av det. Mest av allt är jag dock förvånad över hur lätt jag kommer undan. Som igår på hot-yoga-träningen. Jag gick konstant och väntade på att min granne skulle få ett nervöst sammanbrott och skrika:

- 'Fy sjutton kanelsnäckor va du är äcklig! Du fes i mitt ansikte under hela yoga-passet och så nu i omklädningsrummet och duschen också. Nu får det fanimej vara nog!"

Men det hände aldrig. Det är oftast bara Tom som vågar konfrontera mig:

- 'Har du gjort det där dumma nu igen?', frågar han med halväcklad min, trots att han redan vet svaret. (Mig veterligen är jag den enda som fiser i offentliga rum. )

- 'Ja', svarar jag med nästan lika äcklad min, 'men jag kan inte rå för det. Det är ett medicinskt problem. Gå några steg före mig så luktar det inte.'

Och så fortsätter vi vår promenad - Tom ett tiotal steg framför mig.

Vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta problem. En kortsiktig åtgärd blir dock att lära sig hur fislukt sprider sig så att jag inte gör misstaget att rekommendera Tom-går-10-steg-före-principen även i rulltrappan igen.

För som ni säkert redan vet stiger varm luft inte neråt utan nästan rakt uppåt.

Rasist javisst?

Det finns ett test som sägs kunna testa våra innersta tankar om andra raser och då särskilt vad vita och svarta flickor tycker om vita och svarta. Testet kallas inofficiellt för 'The black and white doll test' och går kort ut på att vita och färgade flickor får välja den docka de föredrar - den vita eller färgade. Testet genomfördes och publicerades första gången någon gång på 40-talet och genomfördes igen av en amerikansk gymnasiestudent 2005. Resultatet visar tyvärr att väldigt lite har förändrats under de senaste 60 åren - 15 av 21 barn föredrog den vita dockan.

Själv måste jag tyvärr erkänna att jag är smygrasist. Hur många gånger har jag inte nedvärderat människor från andra kulturer? Det hände senast idag när jag fick reda på att ännu ett flygplan har kraschat i brasilianska Sao Paolo. Flygrädd som jag är tröstar jag mig med att 'Äsch, de där människorna har säkert inte ens kunskap om hur man flyger ett plan."

Må den som aldrig tänkt en liknande tanke kasta första stenen.

Att göra en Tom

Jag debuterar härmed på Urban Fruit Fly med en fundering kring begreppet "Att göra en [infoga namn här]".

Jag har en kompis vars beteende har gett upphov till begreppet "Att göra en Martin":

Att göra en Martin -verb
att hamna i omöjliga situationer, som en följd av obegriplig otur och/eller katastrofal klantighet

Martin har till exempel lyckats tappa sitt pass i den lilla glipa som bildas mellan flygplanet och påstigningstunneln, stoppa viktiga (och hemliga) avtal i pappersåtervinningen samt självklart vanliga småkatastrofer såsom bli av med flertalet mobiltelefoner osv.

En annan kompis är inspiration till följande begrepp:

Att göra en Tobias -verb
att tillskansa sig en onödig pryl med begränsade monetära medel, vilket kompenseras med obegränsade ansträngningar

Tobias fick nyss en PlayStation 3 för under tusenlappen genom att strategi-lotta på sajten www.zebido.se. Tidigare har han fyndat bland datorspel och hemelektronik genom att sniffa reda på rabatterbjudanden och sedan kryssa med sin Volvo mellan storbutiker i exotiska för-förorter.

Jag undrar vad folk förknippar med "Att göra en Tom"?

Har du gett upphov till ett begrepp? Skulle du vilja?


Tom.